Flytt!

Jag har flyttat, bytt hem för mina texter och tankar.

Ni får gärna besöka mig där!

Sjuk, sjuk.

Influensan har mig i sitt grepp just nu och har så haft i ett par dagar. Jag varierar mig med att knapra halstabletter, dricka te med honung, inhalera och snyta mig... känner mig fräschare än någonsin ;)
Jag och inhalatorn är bästa vänner för tillfället. I vanliga fall är jag inte särskilt förtjust i att behöva ha den med mig överallt, men just nu är det inte ens något och fundera på. Det enda som är riktigt bökigt är att den låter så förskräckligt. Men jag har lärt mig att inte se på svenska tv-program medan jag inhalerar ;)

Jag är ju lungsjuk och med det så kommer det att mina lungor inte klarar av infektioner lika bra som andras lungor gör. Det är ovant att skriva om det här, om min sjukdom, jag har liksom inte gjort det förut. Men jag har bestämt mig för att börja göra det nu. Kanske för att det liksom påverkar mig så mycket...

En vit jul

Jag behöver inte beskriva vad en jul med sprit på bordet kan göra, för det gör Alex Schulman så jäkla bra i sitt inlägg. Läs och begrunna... vad blir ditt beslut i år?

Jag har i vilket fall bestämt mig.

Bloggtorka del 2, och nya saker som händer.

Ingen vart kommer jag med min bloggtorka. Men det kanske blir ändring på det! Tisdagen inleder jag med en skrivarkurs. Vart den bär är det endast pennan (eller tangenterna..) som vet ;)

Saker som händer nu:

* Jag är fortfarande mycket kär! :)
* Jag kan känna viss uppskattning för att julen närmar sig.
* Jobbfronten känns ljusare.
* Jag har gjort enormt stora personliga framsteg.
* Champange är bra när man firar.
* Jag har läst Dexter och har nu börjat med Montecore.
* Svininfluensan har inkräktat på nära och kära.
* Nu faller snön... :)

Bloggtorka och saker som händer.

Jag har verkligen haft bloggtorka ett tag nu. Jag vet inte vad det är som gjort det, men jag har inte känt för att skriva någonting.

Det är svårt att sätta ord på förändringar som sker. Men en lista kan jag bjuda på:

- Jag är kär! :)
- Jag är vaccinerad.
- Jag har varit sjuk, väldigt sjuk.
- Jag har blivit frisk, väldigt frisk :)
- Jag gläds mer än någonsin åt människor i min närhet.
- Människor jag tycker om sätter mig på prov.
- Jag älskar mina småsyskon.
- Jag ser fram emot våren!
- Julen ger mig rysningar.
- Pepparkakor är gott!

Mer vettigt än så får jag inte ur mig just nu.

Du och jag döden.

Ikväll brinner det ett ljus i mitt fönster, det brinner för en väldigt nära och kär person som lämnat jordelivet alldeles för tidigt.

Det var en människa med ett stort hjärta. Han hade sällan långt till ett skratt. Vi har hoppat i höstackar ihop, vi har kört traktor och det är många dagar som vi tillbringat tillsammans i slalombacken.

Ikväll finns alla mina tankar och hela mitt hjärta hos han och hans familj. Jag önskar att jag kunde förmildra smärtan, att jag kunde göra det hela ogjort - men det går inte.

Jag sörjer.

Änglavakt

Eller hur fungerar det?

Änglarna har nu på bara två veckor vaktat mitt liv två gånger. Förra veckan var det en allergichock som höll på att kosta mig mitt liv, och i måndags höll jag på att stryka med i en bilolycka. Båda två händelserna slutade väldigt bra och jag mår relativt bra idag. Men hur kan det bli såhär och vem är det som bestämmer det?

Ödet, slumpen, gud eller vem det nu kan vara som styr - hur tänker det/den? Hur kan mina anhöriga utsättas för denna oron gång på gång? Och vad är det som gör att jag överlever hela tiden?

Jag tar det som ett tecken på att jag fortfarande har massor av tid kvar här i livet. Jag tar det som att någon eller något vill att jag fortfarande ska leva och det är därför som jag inte stryker med i dessa olyckor utan att jag fortsätter att överleva - att vara en överlevare.

Glädje är...

Glädje är att ligga under en filt i soffan med världens gosigaste och mysigaste lill-kille bredvid sig... man liksom bara suger i sig all energi som han utstrålar och man känner hur han kryper närmre och närmre och det är då man bara ryser..!

För det är så otroligt häftigt hur mycket kärlek ett barn kan ge...

Och medan jag sitter här och skriver så hör jag hur hans andetag bara blir tyngre och tyngre här bredvid mig, snart sover han och jag känner mig som världens mest lyckosamma barnvakt.

Tid som flyter...

Dagarna flyter på snabbare än vad jag hinner med. Det har varit fullt upp och det har gått i ett de senaste veckorna. Det är inte många som fått tag i mig och hunnit med, och mitt andra namn går för tillfället under "blixten" ;)

Jag upplever just nu tiden då jag lever med livet på ena sidan av mig och döden på andra sidan. Livet är mitt och jag är här för att leva fullt ut, men döden knackar på vänners dörr. Jag lider med närstående som kämpar och står ut. Ibland är livet fruktansvärt orättvist och tar dem som inte hunnit med, de som inte startat sitt liv ännu... Jag är i kyrkan och ber, jag tänder ljus och tänker på de som står mig nära. Mer kan jag inte göra just nu.

Just nu är jag härligt inne i en tvåveckorsperiod av att vara extra förälder :) Två vänner har åkt till Las Vegas och jag fick den stora äran att barnvakta i två veckor. Har hitintills skött min plikt och stekt pannkakor, packat matsäck, läst, badat, gjort läxor, tvättat fötter, kramat, tröstat och tusen triljoner andra små saker som en förälder gör... och jag stormtrivs! Det finns verkligen inget bättre än barn! :)

Idag väntar en fika med en kär vän, en vän som är helt underbar att prata med och som är mer klok än någon jag träffat på. Sen ska jag ta mig en sväng upp till kontoret och träffa ytterligare goda vänner och förhoppningsvis få lite energifyllda kramar och värme.

Ikväll är det utlovad Guitar Hero - kväll med popcorn här hemma! :)

Må gott och ta hand om er!

Ett roligare inlägg.

Två norrmän:

-Vet du, i USA blir en man påkörd varje kvart!
-Oj, vilken otur han måste ha då.


Så, nu har jag redan levt upp till rubriken på dagens blogginlägg ;)

Annars är jag febrig och sjuk idag. Skulle egentligen ha varit iväg och sett på två lägenheter, men istället ligger jag nerbäddad under täcket på soffan. Har hitintills kollat på Tredje Skiftet. Bonde söker fru och Hem till gården... så roligt har jag det idag ;)

Jag hoppas bara att jag är frisk och kry till imorgon, för på fredag vill jag vara jättefrisk!

Så många tankar.

Ja, just nu är det många tankar som snurrar i mitt huvud. Jag försöker hitta ett sätt som fungerar, jag försöker vara öppen för nya lösningar och jag försöker att lyssna på mig själv, men fortfarande så vet jag inte riktigt hur jag ska göra, hur jag bör göra.

Jag har riktigt bra dagar, dagar då allting känns bra och då livet faktiskt är värt att levas. Men jag har också dagar då jag bara vill slänga in handuken, ge upp och strunta i allting.

Sömnen är ofta en bidragande faktor till mina sämre dagar, sömnen i kombination med mina minnen gör att jag ofta dippar - väldigt fort.

Jag försöker hitta de små guldkornen i livet och jag försöker att uppskatta just dem. En fika med en vän, en biokväll med en annan och skrattet som letar sig in ibland.

Men just idag så rinner tårarna ikapp med regnet mot fönsterrutan och det känns sådär oförklarligt jobbigt och inte alls roligt.

Jobb - semester!

Jag och Ida har varit i värmlands skogar över helgen. Det var menat som en sk jobb - semester, för båda behövde komma bort från stan, men eftersom ingen av oss har råd med en "riktig" semester så hyrde vi in oss i en stuga som behövdes renovera lite och på så vis fick vi båda delarna :)

Så efter tre dagar kan jag summera:

Skadestatus: Ett astmaanfall (jag), en elchock (Ida), sjuhundratriljoner myggbett (båda)!

Mysfaktor: Ashög ;)

Arbetsdiciplin: Hög, men inte sådär jätteproduktiv... tyvärr...

Hostar fortfarande slipdamm och myggbetten kliar mer än någonsin. Men när jag tänker på dagens lunch; smörstekta egenplockade kantareller med bröd så kan jag fortfarande känna hur underbart det smakade! Jag kan fortfarande känna värmen av den öppna brasan, höra tystnaden som var och friheten att vara mitt ute i skogen - mitt ute i ingenstans.

Livrädd för att leva, dödsrädd för att dö.

En eftermiddag möttes jag och H i Brunnsparken, tillsammans vandrade vi uppåt avenyn, skrattandes och bubblandes om det som hänt sedan vi sist träffades. Till slut fann vi det kafé där det fanns plats vid ett bord ute i solskenet. Vi beställde kaffe och satte oss ner... och det var där, då som jag förstod att det fanns någon som delade mina mystiskt, konstiga, oförklarliga, ologiska och mest förunderliga tankar. Jag svamlade som vanligt på om si och så, när H plötsligt utbrister "Kan du läsa mina tankar eller?!", och jag föll nästan av stolen... finns det verkligen fler som har dessa mystiska funderingar, dessa så totalt ologiska tankemönster? Jag fortsatte att spinna vidare på hur jag tänker och hon hakade på, snart satt vi nästan och fyllde i varandras meningar..!

Tiden gick väldigt snabbt, jag hade först tänkt att en och en halv timme räcker långt för en kopp kaffe, men där beräknade jag fel, efter två timmar kändes det mycket väl som att jag hade kunnat fortsätta långt till. Men eftersom jobb väntade så fick vi spara på det till en annan dag.

Jag är i vilket fall väldigt glad över den där känslan, den där känslan av att någon förstår när man själv tycker att det verkar som mest ologiskt.

Parkettplats på Madonna-konsert.

Eftersom både jag och mina två vänner har sådär extremt mycket pengar (not!) och är extremt sociala (not!), så valde vi att köra första parkett på Madonna konserten igår. Och självklart hann jag med att fota!


Sen att vi stod utanför Ullevi, och att våran första parkett varade i typ 20 sekunder, det är en helt annan sak! Men om ni kisar riktigt mycket så kan ni nog ana hennes konturer i baksätet på bilen ;)

En skön kväll var det iaf!

Ännu ett år upp!

Har nu tagit steget där man går från att vara närmre 20 än 30 till att vara nästan närmre 30 än 20.. hu!

Jag som inte har gjort någonting..! Eller har jag kanske det? Jo, det har jag. Jag har bott i tre olika städer de senaste fem åren. Jag har jobbat på minst fem olika jobb. Jag har pluggat, om än väldigt lite, men jag har pluggat. Jag har skaffat mig vänner över hela Sverige och jag har hittat ett ställe där jag känner mig trygg och hemma för första gången på väldigt länge.

Borde jag bry mig om att jag varken har fast jobb, utbildning eller familj? Näää, aldrig i livet att jag tänker bry mig! Det finns ju för sjutton miljoner gånger viktigare saker än att ha ett jobb med bra betalt.

Just nu vet jag inte riktigt vad jag vill. Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Men jag tror att det kommer relativt snart, bara det sista dammet efter stormen lagt sig. Sen om det lägger sig inom en tidsperiod på 1, 3 eller fem år, det är relativt orelevant. Även om jag vill att det ska vara så imorgon! ;)