Idag gör det ont.

Ja, så är det. Det gör ont...

Jag måste lära mig att tänka efter före.

När jag blir stressad, pressad eller känner att jag inte har rikigt rätt att uttrycka mig i en situation så har jag förmågan att svara enklast möjligast på en fråga. Jag gör det liksom inte medvetet, utan det bara kommer.

T.ex om någon ställer fram en kopp kaffe framför mig och frågar om jag vill ha kaffe, så kan jag svara ja bara för att det är enklast. Jag kanske egentligen inte ville ha det där kaffet. Men i tanken så har jag redan utvärderat situationen hur jag kan vara till minst besvär. Helt sjukt att det blir så, för det är ju inte jobbigt egentligen att bara hälla ut kaffet, inte dricka det.

Jag har verkligen börjat tänka mig för i situationer där det skulle kunna bli så här. Börjat tänka efter före, vad är det jag egentligen vill?

Men idag så åkte jag dit så det small om det. Ett par välformulerade ord som gjorde att jag kände mig både stressad, pressad och nervös resulterade i att jag helt och hållet struntade i vad jag känner och svarade utifrån att jag varken har rätt att känna eller tycka. Jag kan verkligen bli så arg på mig själv när detta händer. Nu sitter jag här och har fattat ett beslut som jag absolut inte vill.

Tur att beslut går att ändra... även fast det krävs en gnutta mod!

Välkomstbrev och en aning flyttpanik.

"Du hälsas välkommen till Pedagogen i Göteborg vt 2009"

Yes, det är nu det ska börja, i nästa vecka för att vara mer exakt. Huh! Hur ska jag klara detta? Hur i hela friden ska jag orka? Det kommer att gå!

Annars är det flyttkartonger, flyttkartonger och packning som upptar mina tankar. Vad kommer jag att behöva ha med mig till den nya lägenheten, vad kommer jag inte ha plats för och vad är det jag måste lägga till?

Det kommer att gå bra, det kommer att bli bra...

Du vet hur du ska göra, det har du alltid vetat.

Du vet hur du ska få mig på bra humör, det har du alltid vetat.



Du vet vad som behövs, du vet vem jag är. Tack underbara du!


(pga inaktiverad inbäddning blev det live-versionen)

Det kan bara bli bättre nu...

Året började inte direkt som jag tänkt mig. Jag hade målat upp för mig hur det här året ska bli så bra, så annorlunda. Men precis som förra året så inleddes det på sjukhus.

Men det som är bra är att det bara kan bli bättre nu! Det är en vecka och tre dagar kvar tills flyttlasset går. Det är en vecka och fem dagar kvar tills jag återigen börjar på universitetet. Jag är verkligen hur nervös som helst inför båda delarna, men samtidigt så längtar jag så mycket! Jag hoppas bara jag hinner bli frisk...