Det här låg jag länge och funderade på igår kväll. Vad är egentligen skillnaden mellan längtan och förväntan? Finns det en definition som särskiljer de båda?
Jag läser nämligen en bok där karaktären i boken skriver ett brev med följande text; "förväntningar tar död på allt. Det farligaste man kan göra är att ta något för givet, och du måste lära dig att inte ha förväntningar, utan att vänta" och "längtan för mig ständigt närmare livets, orkanens, mitt eget centrum".
Självklart var jag tvungen att så upp båda orden på Wiktionary, och där fick jag upp följande definitioner:
Längta; "verkligen åstunda något, ofta under en längre tid; verkligen se fram emot något, positivt"
Förvänta; "ha som förväntning, tro och anta /att något/ kommer att vara på ett visst sätt"
Dock känner jag att jag inte har fullständing klarhet i det här. För när jag läser boken så får jag nästan känslan av att förväntan är något som i det närmsta är negativt(kanske med risken för att bli besviken?). Men samtidigt det ofta som man hör hur förväntansfulla barnen är inför jul, är det också med negativ klang?
Eller är det så att förväntning är något som är avgränsat, att hela bilden för hur den eventuella händelsen är uppmålad, medans längtan är mer ospecifierad. Förväntan kan ju gärna gå ifrån att vara något positivt till att nästan bli ett krav på en särskild situation/människa. Förväntningar inkluderar ofta fler människor med, vilket gör att förutsättningarna kan förändras.
Kanske är det så att längtan är mer en känsla en vad förväntan är? och eftersom känslor varken kan vara rätt eller fel så är längtan, särskilt för karaktären i boken ovan, något väldigt positivt. Det finns faktiskt ingen som kan ändra på ens egen längtan, utan det är egentligen bara jag som kan ändra på min längtan.
Jag tycker om både längtan och förväntan. Men kanske är det så att längtan ändå känns mer fritt, mer jag.
5 kommentarer:
Håller på sitt sätt med om att förväntan ofta är mer specifik än längtan.
En förväntan måste väl inte vara negativ.. men nog är det så att en förväntan ofta skapar en form av press. Visserligen kan både förväntan och längtan skapa besvikelse om de inte uppfylls, men förväntan måste inte bara vara det du pratar om t.ex. genom barn som är förväntansfulla inför jul.
Förväntan har väl egentligen ingenting med om det är positivt eller negativt att göra. Alltså, en förväntan kan vara både positiv och negativ. Ett enkelt exempel är väl att man kan förvänta sig att resultat från ett läkartest ska vara på ett speciellt vis, man kan förvänta sig både dåliga och goda nyheter.
Äh, jag snurrar in mig en massa. Men en förväntan har mestadels att göra med en form av en framtidssyn: Såhär förväntar jag mig att det ska bli.
En längtan däremot kan väl t.ex. vara de positiva känslor jag känner inför något som skall komma. Men det kan nog ofta vara så att man både kan förvänta sig och längta efter saker..
För, kan man längta efter något man inte vet kommer inträffa? Blir det inte en form av drömmande snarare isåfall? (jag snurrar bara till det värre och värre :P)
Nej, jag tycker absolut inte att förväntan alltid är negativ, det var mer karaktären i boken som skrev det och därav ville jag ifrågasätta det.
Du snurrar in dig precis lika mycket som jag gör, men jag tror inte man får några svar om man inte vågar snurra lite :)
Skulle man inte kunna säga att en förväntan är lite mer konkret än en längtan? Eller som min Cecilia sa; att en förväntan känns mer villkorlig och en längtan ovillkorlig.
Finns många tankar...
Villkorlig och ovillkorlig kan jag köpa till stor del.
Problemet är bara det jag skrev i sista stycket på min första kommentar, kan man längta efter något man inte vet kommer inträffa?
För kan man inte det så blir ju längtan ganska så villkorlig den med.
Hur jag än försöker formulera mig så känns det som att jag inte riktigt kan pricka in den ena betydelsen utan att den till viss del också gäller för den andra :S
... de där betydelserna du sökte upp på Wiktionary känns faktiskt ganska så rättvisande...
Som sagt, det finns många tankar, och inte vet jag om jag blir något klokare ju mer jag tänker ;)
... och anonym var Eldregn som skrev... som dessutom fyllde i namnet :S
Åh, såg inte förrän nu att du svarat här, sorry!
Ja, visst är det så att det är otroligt "fria" ord, det går nästan inte att definiera dem.
Men visst är du klok, klok som en bok ;)
Skicka en kommentar