Tankar.

Tankarna är många, oroliga, virriga, snurriga, panikartade, överväldigande och tröttheten har infunnit sig som en konstant känsla, bosatt sig i min kropp och tagit över.

Jag behöver hitta den inre friden, ro att vara, lugn att finnas i, trygghet som känns.

Julen närmar sig med stormsteg. Själv vill jag bara trycka på den där paus-knappen, eller åtminstone göra så att tiden går lite mer sakta.

Just nu skulle det vara så mycket enklare att bara stänga av och köra på, låta allting rinna av mig som vatten. Men jag vet att det har sina konsekvenser, för man kan inte få saker och ting att rinnna av som vatten, utan efterdyningarna skulle vara här inom kort och berätta hur mycket illa jag gjort mig själv.

Jag måste orka kämpa på, jag måste vara modig och snäll mot mig själv...