Jag är inget Whitney-fan, och kommer nog heller aldrig bli. Men en fin tjej påminde mig om texten i just denna låten, och det är nog så det är, det är nog så det ska vara, step by step...
Jag vill helst vara framme nu, klara av, må bra och göra bra. Men det fungerar inte. Jag måste tänka om. Det är steg för steg, inte springa, utan ta den tid som krävs.
Låta kropp och själ läka, låta den tiden få finnas. Inte stressa mig själv över det som jag inte klarar, utan försöka se till de förändringar som jag faktiskt gjort. Förhoppningsvis kommer det andra med, så småningom.
Step by step it is!
5 kommentarer:
Yes... Ena foten framför den andra hela tiden är det enda som gäller. Jobbar på det själv - för det mesta går det bra!
Kram vännen!
Du har så rätt Johanna. Många gånger handlar det om step by step. *varma kramar*
Anna: Fast det är lite som när man lär sig gå, man snubblar hela tiden och får verkligen fokusera på det man gör! Men step by step it is min vän! Kramar
Karin: Ja, eller rättare sagt så var det faktiskt Hanna som påminde mig om det vid ett tillfälle då jag ville skynda. Men det är så, det är step by step som gäller! Varma kramar
*kramar*
Jag brukade alltid vilja slå på min numera fd terapeut när hon gång på gång upprepade för mig att jag skulle ta ett steg i taget.. Men jag börjar fatta vad hon menar nu.. och det hjälper faktiskt..
Hanna: Ja, det är så jag känner med min terapeut med när hon säger att jag gjort framsteg och jag tänker "men jag är ju inte bra!". Det är nog det där att inse att allting kan inte hända på en och samma gång, man måste liksom ta det lite i taget... men det är så svårt! :)
*kramar*
Skicka en kommentar