Jag tog mig en promenad i det otroligt fina, varma solskenet idag. Hade egentligen varken ork eller lust till det, men när jag öppnade kylskåpsdörren för att göra lunch så fanns där bara en halvfylld flaska med hostmedicin, vilket inte känns sådär jättemättande.
Jag tycker att det är ganska jobbigt att gå och handla mitt på dagen eftersom det kan vara en del folk i affären då, plus att den affären som ligger här nedanför är ganska liten och trång. Så därför bestämde jag mig för att gå till den som ligger lite längre bort, just för att den är större och lite mer rymlig.
Så när jag kommer fram och ska gå in i affären så försöker jag öppna dörren men det går inte. Samtidigt kommer det en familj bakom mig som också ska in i affären. När de går förbi mig och öppnar dörren bredvid så inser jag att jag försökt att öppna fel dörr! Lite pinsamt, men jag bara log mot den andra familjen och tänkte att så kan det bli ibland. Då säger den största tjejen i familjen (säkerligen 15 år eller så); " Ha ha fel dörr, hur dum får man bli"! Hur kan man säga så till någon, och hur kan hennes föräldrar tillåta att hon säger så?
Jag visste ärligt inte vad jag skulle säga, första tanken var "jäkla unge, vilket pucko!", men samtidigt ville jag inte bli impulsiv och säga ngt jag kanske skulle ångra. Tänkte att hon kanske har ngt fel, som gör att hon säger sådana saker, eftersom inte föräldrarna reagerade ens. Tycker det var väldigt dåligt av hennes föräldrar, hur de hanterade situationen, nu kollade de bara på mig som att jag var helt knasig.
Ja, jag vet inte, och ärligt talat så orkar jag inte ens bry mig. Men det kändes så konstigt och jag vart bara helt chockad. Är man dum för man råkar öppna fel dörr? Nej, knappast! Hur skulle jag veta vilken dörr man går in igenom, det fanns ju två! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar