Innan jag flyttade från Linköping så tänkte jag att så fort jag flyttat så kommer saker och ting att bli så mycket bättre, det kommer liksom magiskt att ordna sig. Väldigt naivt och inte ett dugg sant!
Så nu, tre veckor efter flytten, så börjar det sjunka in att det fortfarande är en lång väg att gå och att jag fortfarande behöver kämpa varje dag för att orka, klara och göra bättre. Det är bara det där att när det känns som att man kämpar och kämpar utan att det händer något så blir man lätt uppgiven. Tankarna har mer än en gång varit där att jag funderat på om det någonsin kommer att ge något, om det någonsin kommer att bli bra.
Jag tycker att det är så svårt att hålla motivationen och humöret uppe när det känns som att ingenting fungerar och när det känns som att minsta syssla är jobbigare än jobbigast.
Men idag så fick jag en sån där varm och go känsla i maggropen. Det var en vän som skrev till mig att hon var glad över att jag finns, att just jag finns! Det var så härligt att läsa, och jag känner mig fortfarande helt glad och varm. Det var precis när jag som bäst behövde det!
Så nu kan jag fortsätta kämpa, nu orkar jag med. Det kommer att bli så mycket bättre, bara jag orkar låta tiden göra sitt, bara jag orkar med.
Idag ska bli en bra dag!
2 kommentarer:
"Det är bara det där att när det känns som att man kämpar och kämpar utan att det händer något så blir man lätt uppgiven. Tankarna har mer än en gång varit där att jag funderat på om det någonsin kommer att ge något, om det någonsin kommer att bli bra.
Jag tycker att det är så svårt att hålla motivationen och humöret uppe när det känns som att ingenting fungerar och när det känns som att minsta syssla är jobbigare än jobbigast."
Känner alltför väl igen tankebanorna..
Men härligt att det vände för dig i alla fall, och jag håller mina tummar för att det kommer bli bättre!
Varma kramar
Det blir bättre, det blir det bara...
Kramar!
Skicka en kommentar