Dimman har lagt sig...

Den här helgen har varit fylld av händelser, både bra och dåliga. Helt underbart att skratta tills magen värker! Helt underbart med vänner som tycker om en för den man är. Helt underbart att bara kunna vara jag utan att tänka efter en massa...

Jobbigt med tankar som snurrar, fortare och fortare går det tills jag blir åksjuk och illamående. Jag tycker inte om processer, jag vill ha resultat. Jag vill inte att det ska få ta tid att bearbeta, jag vill att det ska vara över och bra nu. Jag är trött på att vakna med ångest varje natt, jag är trött på att vara rädd och jag är trött på att känna mig ledsen...

Just nu känns det som att det ligger det en tjock dimma över alla mina tankar, som att det är svårt att tänka klart.

(Bilden är tagen i fredags kväll nere vid sjön efter en kvällspromenad)

Som tur är så känns det som att den där dimman har en förmåga att lätta rätt som det är. Jag hoppas att dagens samtal kan få den att lätta. Jag hoppas att framåt eftermiddagen så kan solen bryta igenom...