Stolt...

"Jag är stolt över dig" - bara ett par ord, men det är ord som berör.

Hur ska man känna? Jag känner mig glad, fast lite besvärad. Stolt!? Över mig?

Förvirrande, krångligt, värmande och glädjefyllt...

Den här veckan...

~Skratt i massor, eller definitivt mer än vanligt. (tack M för ditt sällskap)
~Sömn, så välbehövligt.
~En oväntad gåva som fick mig att gråta.
~Teckningssug.
~Läslust.
~Ångest.
~Leenden.
~Glädje.
~Svimningar.
~Panik.
~Samtal.
~Sol.
~Fotboll.
~Vårkänslor.
~Vilja.

Jag vill, jag vill, jag vill!

Utflykter i solen.

Är så riktigt trött nu efter en lång solig dag. Jag sov riktigt dåligt inatt och kände egentligen för att bara ligga kvar på soffan i morse, men det var så fint väder att mitt samvete inte tillät mig att vara inne, och det är jag väldigt glad för nu. Det har blivit en del utflykter under dagen och jag har faktiskt varit framme och fotat en del, så jag tänkte dela med mig av min underbart soliga dag :)


Först var jag ner på stan eftersom jag hade ett par ärenden som jag var tvungen att uträtta. Eftersom solen sken så skönt så tog jag mig en promenad i hamnen och bara njöt av solen och värmen. Väldigt många små söta båtar, och några riktigt stora skepp (eller fartyg kanske man säger ;)).

Lunchen intogs på balkongen hemma. Satt kvar en ganska lång stund med en kopp kaffe och ljudbok i öronen. Tror till och med att jag lyckades slumra till en stund... :)


På eftermiddagen blev det en promenad ner till biblioteket. Behövde dels lämna tillbaka ett par böcker också passade jag på att fylla på med nya. På vägen såg jag ovanstående blommor som slagit ut! Det måste ju ändå vara ett vårtecken! Jag vart helt glad och slog mig ner i gräset bredvid bilvägen för att fota :)

Mellanmål och Unni Lindells Rödluvan var det som väntade när jag kom hem.


Dagens äventyr avslutades med en långpromenad i skogen och runt sjön. Stannade vid sjön en stund för att njuta av utsikten med solnedgången och det vackra vattnet.

Mina fötter är ganska trötta nu och väl förtjänta av en lugn kväll. Mina ögon är ännu mer trötta och hoppas på en lugn natts sömn. Nu ska jag tända lite ljus, äta middag och bara njuta av att mina kinder hettar och att det luktar ren luft efter att ha haft balkongdörren öppen hela dagen...

Från att vara så tråkig till att bli en favorit...

Just nu så är det mycket Anna Ternheim som ljuder i mina högtalare. Jag gillar hennes röst på något vis, den är liksom lugnande på något vis.

Men det är inte alltid som jag gillat den här tjejens röst. Första gången jag såg henne live var när hon var förband på en Lars Winnerbäck konsert i Karlstad för ungefär sex år sen. Där hon under en timme satt på en stol, med en gitarr i famnen, gömd i en stor huvtröja. Jag tänkte för mig själv att jag nog aldrig sett något så deprimerande och tråkigt. Jag hörde knappt vad hon sjöng och det var inte många gånger som jag skymtade hennes ansikte.

Men hon har växt sedan dess (eller är det kanske jag som växt? ;)) och hon tillhör just nu en av mina favoriter. Det är inte alla låtar som går hem men nedanstående är en stor favorit just nu, det är nästan så den ger mig rysningar...

Sol, sol och ännu mer sol!

Idag har det bara varit sol, från morgon till kväll. Jag mår så bra av solen, den gör mig varm och stark. Så en promenad på förmiddagen vart det, sen blev det lunch på balkongen och på eftermiddagen tog jag mig ännu en promenad. Fotade lite halvslarvigt med mobilkameran på vägen, bara så ni får se hur fint det var idag.






De två översta bilderna är nerifrån sjön där det var helt underbart fint idag, solen fick vattnet att riktigt glänsa och glittra. Den nedersta bilden är ifrån skogen på väg hem igen. Har hittat en speciell sten där man kan se ut över sjön och promenadstråket där folk går, riktigt härligt att kunna sitta där och bara observera alla som går förbi...

Tofflor att värma i micron...

En kväll för ungefär fem år sen när jag trots strumpor, sockar, och duntofflor envist frös om fötterna fick jag den briljanta idén att det borde gå att värma duntofflorna i micron... det går ju att värma vetekuddar i micron och jag behöver ju inte värma dem särskilt länge, bara så de blir lite ljumna. Samma sekund som jag tänkte det stoppade jag in tofflorna i micron och satte tiden på ca tjugo sekunder. Det tog fem sekunder innan det slog upp en eldslåga från ena toffeln... Så där stod jag med frusna fötter och två tofflor med stora svarta hål i. Det tog ganska så lång tid innan min familj släppte det misstaget kan jag säga...

Men så idag såg jag dessa:



Cozy Boots - Soffstövlar som kan värmas i mikron
Trötta och frusna fötter? Kör dessa gosiga mikrotofflor/soffstövlar/värmesockor i mikron en stund, dra på dem, kryp ner i soffan och njut! Stövlarna värms upp i mikrovågsugn på full effekt, 600–1 000 Watt i max 1,5 minuter. Se till att de har en ren, torr yta och är rumstempererad innan uppvärmning.

Ytterligare beskrivning finns här.

Det är ju sånna här jag ska ha, tofflor som inte brinner i micron! :)

En fika med en gammal vän...

Igår kväll mötte jag upp min vän E på stationen, hon skulle hit till Göteborg för att träffa sina pluggvänner. Men först hade hon tid för en fika med mig! :)

Jag och E började på dagis ungefär samtidigt - ungefär när vi var tre år gamla. Sen dess har vi gått ihop på dagis, lekis, skola och även utanför skolan gick vi på gymnastik ihop. Vill även minnas att vi hade en kort basketkarriär ihop, eller rättare sagt den var kort för min del(jag är verkligen värdelös på basket), E är en lysande basketspelare.

Det var iaf väldigt trevligt att träffa henne igår igen. Vi pratade ganska mycket om hur det var när vi var små, hur vi utvecklats åt olika håll, och hur andra personer i vår vänskapskrets har det. Hur liten sannolikheten är att vi skulle vara kompisar idag om det inte vore för att vi vuxit upp ihop och har ungefär 22 år ihop.

Det var med E som jag skrev mitt första kärleksbrev i ungefär sjuårsåldern. Det var E som fick mig att börja på både gymnastik och basket, gymnastiken var helt klart att föredra. Jag undrar hur många gånger det är som jag har plingat på hennes dörr vid halv åtta på morgonen för att få sällskap till skolan...

Det var iaf en väldigt trevlig stund jag hade igårkväll, verkligen välbehövd! Jag hade det riktigt mysigt och trevligt. Tack E för en skön stund!

Bloglovin..

Följ min blogg med bloglovin

Så är man med där med... :) Måste ju ha lite koll på alla era inlägg som skrivs ;)

När det drar åt två håll...

Ja, det är så jag känner just nu, att det drar åt två håll.

En del drar åt det som är friskt, "normalt" och bra. Jag lär mig mer och mer om mig själv, jag lär mig hur jag ska behandla mig själv och hur jag ska lyssna på mig själv. Jag kommer till insikt efter insikt om hur det egentligen är och hur det ska vara. Jag är modig och jag vågar...

Den andra delen av mig kämpar fortfarande, om inte mer nu, med att klara av, med att orka kämpa. Jag önskar mig fri från panikångesten, jag önskar mig sömn och lugn. Men där känns det nästan som att det går åt fel håll. Mardrömmarna blir fler och fler, läskigare och starkare. Det är inte bara en gång per natt som jag vaknar med skräcken i kroppen... Jag vill tro att även detta hållet tillhör processen, att det är något som är nödvändigt för att ta mig framåt. Men just nu känns det som att en del av min kropp inte vill vara med, inte orkar kämpa...

Jag vet inte hur jag ska få de två delarna att gå ihop?

Sömnrekord!

Jag tror nästan att jag slagit något slags sömnrekord. För jag har i princip sovit från klockan 14 igår eftermiddag till klockan åtta i morse!

Jag hade terapi igår mellan 13-14 och efter det så somnade jag på soffan där, sov fram tills klockan åtta då jag blev väckt och fick skjuts hem av min terapeut. Tänkte att jag kommer aldrig kunna sova inatt efter en sån extrem tupplur, men det gjorde jag! Somnade på en gång och har sovit fram tills åtta i morse. Vet ni att det är 18 timmar! Ok, jag kanske inte sov effektivt i 18 timmar, men säg att 16 av dem var effektiv tid så är ändå det väääldigt länge!

Det är ju bara att konstatera, jag behövde det!

När ingen vuxen hör på..

Två flickor sitter bredvid varandra på en bänk och klär på sig efter gymnastiken.

- Är dom nya?, den ena flickan pekar på den andre flickans tights.
- Ja..
- Vart har du köpt dom?
- Jag vet inte, det är min mamma som köpt dom till mig.

Båda två fortsätter att klä på sig. Den andre flickan tar på sig ryggsäcken för att gå därifrån. Då ropar den första flickan efter henne.

- Du kan väl inte gå ut i bara långkalsongerna fattar du väl, du kommer bli retad!
- Det är inga långkalsonger, det är tights.
- Jaha, men de är lika fula som långkalsonger...