Just nu så är det mycket Anna Ternheim som ljuder i mina högtalare. Jag gillar hennes röst på något vis, den är liksom lugnande på något vis.
Men det är inte alltid som jag gillat den här tjejens röst. Första gången jag såg henne live var när hon var förband på en Lars Winnerbäck konsert i Karlstad för ungefär sex år sen. Där hon under en timme satt på en stol, med en gitarr i famnen, gömd i en stor huvtröja. Jag tänkte för mig själv att jag nog aldrig sett något så deprimerande och tråkigt. Jag hörde knappt vad hon sjöng och det var inte många gånger som jag skymtade hennes ansikte.
Men hon har växt sedan dess (eller är det kanske jag som växt? ;)) och hon tillhör just nu en av mina favoriter. Det är inte alla låtar som går hem men nedanstående är en stor favorit just nu, det är nästan så den ger mig rysningar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar