Så många tankar.

Ja, just nu är det många tankar som snurrar i mitt huvud. Jag försöker hitta ett sätt som fungerar, jag försöker vara öppen för nya lösningar och jag försöker att lyssna på mig själv, men fortfarande så vet jag inte riktigt hur jag ska göra, hur jag bör göra.

Jag har riktigt bra dagar, dagar då allting känns bra och då livet faktiskt är värt att levas. Men jag har också dagar då jag bara vill slänga in handuken, ge upp och strunta i allting.

Sömnen är ofta en bidragande faktor till mina sämre dagar, sömnen i kombination med mina minnen gör att jag ofta dippar - väldigt fort.

Jag försöker hitta de små guldkornen i livet och jag försöker att uppskatta just dem. En fika med en vän, en biokväll med en annan och skrattet som letar sig in ibland.

Men just idag så rinner tårarna ikapp med regnet mot fönsterrutan och det känns sådär oförklarligt jobbigt och inte alls roligt.

Jobb - semester!

Jag och Ida har varit i värmlands skogar över helgen. Det var menat som en sk jobb - semester, för båda behövde komma bort från stan, men eftersom ingen av oss har råd med en "riktig" semester så hyrde vi in oss i en stuga som behövdes renovera lite och på så vis fick vi båda delarna :)

Så efter tre dagar kan jag summera:

Skadestatus: Ett astmaanfall (jag), en elchock (Ida), sjuhundratriljoner myggbett (båda)!

Mysfaktor: Ashög ;)

Arbetsdiciplin: Hög, men inte sådär jätteproduktiv... tyvärr...

Hostar fortfarande slipdamm och myggbetten kliar mer än någonsin. Men när jag tänker på dagens lunch; smörstekta egenplockade kantareller med bröd så kan jag fortfarande känna hur underbart det smakade! Jag kan fortfarande känna värmen av den öppna brasan, höra tystnaden som var och friheten att vara mitt ute i skogen - mitt ute i ingenstans.

Livrädd för att leva, dödsrädd för att dö.

En eftermiddag möttes jag och H i Brunnsparken, tillsammans vandrade vi uppåt avenyn, skrattandes och bubblandes om det som hänt sedan vi sist träffades. Till slut fann vi det kafé där det fanns plats vid ett bord ute i solskenet. Vi beställde kaffe och satte oss ner... och det var där, då som jag förstod att det fanns någon som delade mina mystiskt, konstiga, oförklarliga, ologiska och mest förunderliga tankar. Jag svamlade som vanligt på om si och så, när H plötsligt utbrister "Kan du läsa mina tankar eller?!", och jag föll nästan av stolen... finns det verkligen fler som har dessa mystiska funderingar, dessa så totalt ologiska tankemönster? Jag fortsatte att spinna vidare på hur jag tänker och hon hakade på, snart satt vi nästan och fyllde i varandras meningar..!

Tiden gick väldigt snabbt, jag hade först tänkt att en och en halv timme räcker långt för en kopp kaffe, men där beräknade jag fel, efter två timmar kändes det mycket väl som att jag hade kunnat fortsätta långt till. Men eftersom jobb väntade så fick vi spara på det till en annan dag.

Jag är i vilket fall väldigt glad över den där känslan, den där känslan av att någon förstår när man själv tycker att det verkar som mest ologiskt.

Parkettplats på Madonna-konsert.

Eftersom både jag och mina två vänner har sådär extremt mycket pengar (not!) och är extremt sociala (not!), så valde vi att köra första parkett på Madonna konserten igår. Och självklart hann jag med att fota!


Sen att vi stod utanför Ullevi, och att våran första parkett varade i typ 20 sekunder, det är en helt annan sak! Men om ni kisar riktigt mycket så kan ni nog ana hennes konturer i baksätet på bilen ;)

En skön kväll var det iaf!

Ännu ett år upp!

Har nu tagit steget där man går från att vara närmre 20 än 30 till att vara nästan närmre 30 än 20.. hu!

Jag som inte har gjort någonting..! Eller har jag kanske det? Jo, det har jag. Jag har bott i tre olika städer de senaste fem åren. Jag har jobbat på minst fem olika jobb. Jag har pluggat, om än väldigt lite, men jag har pluggat. Jag har skaffat mig vänner över hela Sverige och jag har hittat ett ställe där jag känner mig trygg och hemma för första gången på väldigt länge.

Borde jag bry mig om att jag varken har fast jobb, utbildning eller familj? Näää, aldrig i livet att jag tänker bry mig! Det finns ju för sjutton miljoner gånger viktigare saker än att ha ett jobb med bra betalt.

Just nu vet jag inte riktigt vad jag vill. Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Men jag tror att det kommer relativt snart, bara det sista dammet efter stormen lagt sig. Sen om det lägger sig inom en tidsperiod på 1, 3 eller fem år, det är relativt orelevant. Även om jag vill att det ska vara så imorgon! ;)

Skulle till Skagen men hamnade på Tjörn..

Idag var det meningen att vännen och jag skulle till Skagen på en mini-semester. Men eftersom jag aldrig försover mig så tyckte min kropp att det var dags att känna på det i morse. Så ungefär en halvtimme innan jag skulle vara uppe och iväg vaknade jag av ett sms från vännen... blev racerfart för att plocka ihop allt jag skulle kunna tänkas behöva, inhalera och trycka i mig lite frukost. OCH någonstans där vart det fel i planeringen och jag glömde biljetterna till båten hemma. Självklart var jag tvungen att förebrå mig själv för detta dumdristiga misstag in i minsta detalj tusen gånger om..

Men det är tur att min vän inte är den som tjurar för minsta lilla, utan vi bokade helt och hållet om våra planer och styrde kosan mot Stenungsund. Därifrån tog vi oss till fots över till Tjörn. Efter en stunds trixande tog vi oss ner för en massa klippor till en egen liten privat beach - där vi tillbringade ett par timmar. Jättemysigt var det faktiskt! Som utlovat bidrar jag med ett par bilder från dagens semesteräventyr.