Ja, just nu är det många tankar som snurrar i mitt huvud. Jag försöker hitta ett sätt som fungerar, jag försöker vara öppen för nya lösningar och jag försöker att lyssna på mig själv, men fortfarande så vet jag inte riktigt hur jag ska göra, hur jag bör göra.
Jag har riktigt bra dagar, dagar då allting känns bra och då livet faktiskt är värt att levas. Men jag har också dagar då jag bara vill slänga in handuken, ge upp och strunta i allting.
Sömnen är ofta en bidragande faktor till mina sämre dagar, sömnen i kombination med mina minnen gör att jag ofta dippar - väldigt fort.
Jag försöker hitta de små guldkornen i livet och jag försöker att uppskatta just dem. En fika med en vän, en biokväll med en annan och skrattet som letar sig in ibland.
Men just idag så rinner tårarna ikapp med regnet mot fönsterrutan och det känns sådär oförklarligt jobbigt och inte alls roligt.
8 kommentarer:
Kanske kan en kram hjälpa lite? Inte för att jag ge dig någon i verkligheten men i cyber världen kan jag! I massor! :)
Kramar till dig i massor! :)
Kram <3
Du måste gråta. Det är orättvist förstås, man vill ju bara få vara glad. Men du måste gråta, vara arg, bryta ihop. För varje gång läcker lite av det ondaste ut. Jag hoppas du vet hur mycket jag bryr mig om dig.
Du måste gråta, vara arg, bryta ihop. Visst är det orättvist, man vill ju vara glad. Men för varje gång du gråter sipprar en liten bit av det ondaste ut från dig, bort från dig. Jag hoppas du vet hur mycket jag bryr mig om dig.
Amanda, jag tycker mycket om dig med och du har så rätt så i att man måste gråta, släppa på det som gör ont. Men det är bara frågan hur man gör det, hur gör man för att gråta?
Tack för era kramar Hanna och Lellan, de gör gott!
Jag känner så väl igen det där med bra dagar och mindre bra dagar. Det blir bättre, tro på det! Och det är skönt att gråta ibland, att kunna göra det. Det är en befrielse, och ofta känns det ju faktiskt liite bättre när man gråtit en skvätt.
Åh, jag saknar dig! Det är ju en hel månad kvar tills vi ses igen...!
Många varma kramar till dig ~
Jag tror på dig Hanna, jag gör det. Det måste liksom bli bättre, det bara måste det! Jag längtar efter dig med, och kan knappt fatta att du ska vara borta i fyra veckor. Jag hoppas att de går snabbt fram :)
Varma kramar till dig med, och några extra att ha med uppåt!
Jag känner så väl igen det. Tankar som inte går att få någon styr på, som lever sitt eget liv.
Du uttrycker dig så fint, och träffar så mitt i prick!
Kram!
Skicka en kommentar