Nytt år

Om ett halvt dygn går vi in på det nya året; 2009. Det är med blandade känslor som jag faktiskt välkomnar ett nytt år.

2008 har varit ett år i förändringens tecken, jag har störtdykt, kraschat, stapplat, tvivlat, svajjat och det är långt ifrån alla dagar som varit bra.

Men 2008 har även inneburit förändring, insikt, kämpaglöd, nyvunnen styrka och det här året har i stort varit min räddning.


Jag tror att 2009 kommer att innebära många fler berg och dalbanor, känslostormar, insikter och förändringar.

Redan i januari flyttar jag till en ny stad, jag ska återigen prova på skolbänken när jag entrar universitetets dörrar. Förhoppningsvis kommer det även innebära en del nya kontakter, nya "bra" människor att umgås med.

Jag känner mig fortfarande otroligt rädd för att falla, rädd för att tappa modet och inte orka. Men jag känner mig trygg i att jag då har det stöd och den hjälp jag behöver.

Så för första gången på länge välkomnar jag ett nytt år!

Välbehövlig paus.

Jag tar paus nu, packar min väska och åker västerut. Jag ska först ta en fika på stan med en jättefin människa, ska bli otroligt kul och skönt att få prata med henne en stund. Men i eftermiddag går tåget till Göteborg där jag ska andas hav, prata och må lite bättre. Jag hoppas att jag även kan komma fram till några slutsatser, lösningar eller att jag bara kan få ordning på det som känns mindre bra. Jag längtar...

(Så här fint var det vid tinnerbäcken i helgen)

Att vara modig.

"Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd." Tove Jansson

Det skulle jag behöva just nu. Jag behöver mod, rädslan har jag redan, nu inväntar jag mitt mod. Modet att göra annorlunda, modet att välja, modet att gå emot, modet att stå upp för det.

Jag har funderat, tänkt, diskuterat och resonerat. Jag måste välja, jag måste vara modig...


(bilden är ett resultat av gårdagens promenad runt tinnerbäcken)

Ljus.

De senaste två jularna har jag spenderat mestadels på sjukhus, och har därför gått miste om både julpynt(ljusstakar), julmust och julgran, vilket är de saker som jag tycker känns viktigast till julen.

Jag är beroende av ljus, i alla dess former. Allra bäst är det nog med levande ljus i massor. Levande ljus värmer så bra med. Jag har ljus överallt i lägenheten, på varenda fönsterbläck, bord och hyllor.

I söndags, nu när jag fortfarande håller mig på benen och är hemma så passade jag på att klä min julgran. Inte bara det att jag då får strålande ljus i hela vardagsrummet, den är även klädd precis som jag vill ha den.

Som nu här på morgonkvisten, även fast jag inte sovit inatt, så är det så mysigt med en strålande julgran, massor med snö utanför fönstret, levande ljus på bordet och frukosten är snart framdukad.

Varför denna strävan att vara bättre än jag är?

Bara lite bättre, lite mer, mer ofta...

Det finns alltid något som kunde gjorts annorlunda, bättre. Men är det verkligen det jag ska sträva efter hela tiden, att göra saker och ting så himla mycket bättre? Räcker det inte med det jag redan gör?

Mitt friska jag, mitt logiska jag kan både tänka och inse att det räcker gott och väl med det jag redan gör. Mitt logiska och vältänkande jag kan även tänka att jag har faktiskt klarat av ganska mycket, att jag inte behöver göra allting perfekt, att jag inte hela tiden behöver klara av, att jag duger precis som jag är.

Mitt mindre friska tänk har inte riktigt samma uppfattning. Det försöker hela tiden övertyga mig att jag borde gjort lite mer, lite bättre och mer ofta.

Jag försöker verklgien tänka att jag inte hela tiden måste vara bättre än vad jag redan är, men det är så svårt!

Nya människor.

Jag har vanligtvis svårt för att träffa nya människor. Jag är inte särskilt förtjust i ytliga konversationer. Jag tycker inte om det intensiva festandet. Jag har verkligen svårt för beröring och fysisk kontakt, något som ibland känns oundvikligt i dagens kram-samhälle. Allt detta ihop gör att jag har svårt att hitta nya människor att umgås med, människor som är "bra".

Idag ska jag träffa en "ny" människa. En tjej som jag uppfattar som otroligt gullig, omtänksam och klok. Jag är alltid lika nervös, orolig och spänd inför ett nytt möte. Men jag tror att det kommer gå hur bra som helst den här gången. Jag längtar!

Tankar.

Tankarna är många, oroliga, virriga, snurriga, panikartade, överväldigande och tröttheten har infunnit sig som en konstant känsla, bosatt sig i min kropp och tagit över.

Jag behöver hitta den inre friden, ro att vara, lugn att finnas i, trygghet som känns.

Julen närmar sig med stormsteg. Själv vill jag bara trycka på den där paus-knappen, eller åtminstone göra så att tiden går lite mer sakta.

Just nu skulle det vara så mycket enklare att bara stänga av och köra på, låta allting rinna av mig som vatten. Men jag vet att det har sina konsekvenser, för man kan inte få saker och ting att rinnna av som vatten, utan efterdyningarna skulle vara här inom kort och berätta hur mycket illa jag gjort mig själv.

Jag måste orka kämpa på, jag måste vara modig och snäll mot mig själv...

Cogito, ergo sum.

Cogito, ergo sum - jag tänker, alltså finns jag.

Det är bara det att jag tänker så mycket. Jag förundras över hur många tankar som faktiskt får plats i huvudet, och hur det hela tiden kommer nya. Rent teoretiskt så borde uppkomsten av nya tankar avta, med tanke på hur många som redan finns där inne. Fast känslan är inte densamma, snarare tvärtom.

Jag läste någonstans om hur hjärnans lagringsmöjlighet avtar att utvecklas efter det att man fyllt 25(om det är sant eller ej låter jag vara osagt). För mig känns det ganska skönt om det är så, för annars är jag rädd att mitt huvud kommer att spricka av alla tankar.

Det vore en sak om det var så att alla dessa tankar ledde till någon slags kunskap, något som jag kunde dra nytta av. Men så är det inte heller, för det mesta som jag tänker på är glömt inom ett par dagar, tills nästa gång det poppar upp i huvudet.

Jag vet inte hur många andra 24-åringar som har en massa block liggandes överallt för att inte tankarna ska svämma över. Nej, jag är nog ganska så ensam om att klockan två på natten gå upp och skriva en hel sida om ordet Längtan.

Detsamma vore det om jag pga alla dessa tankar hade ett utmärkt minne, men så är det inte heller. Jag skrev ett brev för ett par dagar sen till en vän. Dagen där på fick jag ett mail där hon tackade för mina tankar och reflektioner - och jag kan inte ens minnas hälften jag skrev! Kanske just för att där de tankarna var, finns det nya nu.

Jag skulle även kunna diskutera i timmar om nästan vad som helst, eftersom jag ofta har funderat på just det som kommer till diskussion. Så länge det inte kommer till teknik, fysik, kemi eller matematik! Skulle jag ges obegränsad med tid att säga allt som jag tänker på, allt som jag funderar på, så skulle nog personen som lyssnar få blödande skavsår i öronen innan jag slutat prata.

Men jag tycker om mina tankar med, ibland, för det är väl just dem som gör mig till jag?

Vad är hälsa? del 2.

Jag vet att jag kanske har snöat in på det här med hälsa, men jag kan inte slå det ur tanken. Vad är egentligen hälsa? Jag har tidigare bloggat om ämnet och det inlägget kan du läsa här.

Men efter att jag idag berörts av inte mindre än fyra blogginlägg där mammor till tonårsdöttrar är oroliga över att just deras dotter drabbats av en ätstörning så kan jag inte låta bli att återigen spinna vidare på min frågeställning.

För ska det verkligen vara så att det får fortsätta så här? Bara på Bup i Stockholm får 300-400 ungdomar vård för sina ätstörningar varje år. Tänk sedan att inte ens hälften av alla ätstörningsfall kommer under behandling, de flesta lider i tystnad. Det är mycket lidande.

Men vad är det som gör att förekomsten av ätstörningar eskalerat? Kanske är det så att det är mer accepterat i dagens samhälle att faktiskt vara ätstörd. Eller är det så att samhället idag har en skev syn på vad hälsa är, att vi tvunget måste gå ner i vikt till varje pris? Vad är det som gör att så många unga tjejer(för det är störst andel tjejer) vill så desperat gå ner i vikt, att det till slut urartar i en ätstörning? Vad är det som blir bättre när vi nått den där efterlängtade undervikten?

Jag skulle kunna gå till mig själv och där finna mina svar, men det är inte dem jag vill åt. Jag vill veta vad samhället tycker, vad folket tycker, vad experter tycker.

Det här är verkligen något som upptagit en stor del av mina tankar på sistone och när jag då i torsdags satt framför datorn och skrev hade jag tv:n på i bakgrunden. För er som inte vet så går programmet "Du är vad du äter" på torsdagskvällarna. Jag har ganska så negativa åsikter om det här programmet och vanligtvis skulle jag inte välja att se det. När jag hörde att just det programmet började reste jag mig för att gå och byta kanal när jag hörde "Anna Skipper - hälsoexpert". Då slog det mig, vem vet inte bättre vad hälsa är, än en hälsoexpert?

Ja det kan tyckas löjligt att fråga en människa, som anser att svenska befolkningen ska leva på alger, vad hälsa är. Men jag kunde inte undgå möjligheten att få hennes syn på det hela. Så nu har jag skickat iväg ett välformulerat mail till Anna. Det ska verkligen bli intressant att höra vad hennes åsikt är.

Tills dess fortsätter jag att fundera för mig själv.

Barnhemmet.

Har sett den här filmen idag; "Barnhemmet handlar om Laura som återvänder tillsammans med sin man och deras son Simon till barnhemmet hon växte upp i. Det är nu övergivet, men hon beslutar sig för att rusta upp det och driva det som förr. Deras nya hem och de mystiska omgivningarna väcker Simons fantasi och pojken börjar alltmer dras in i ett universum fylld av fantasifulla sagor och inte helt oskyldiga lekar. Simons värld bekymrar och skrämmer Laura och väcker dunkla och otäcka minnen från hennes egen barndom till liv." Källa:CDON


Trodde inte att jag skulle säga det men jag gillade faktiskt filmen. Fördomsfull som jag är mot övernaturliga krafter i skräckfilmer, väntade jag mig flygande spöken och rinnande blod. Men det var ingenting sånt. Lagom mycket spänning, precis så där så att man ryser till vid ett par tillfällen. Egentligen en ganska fin historia när allt gått ihop på slutet. Ja, jag är positvit överraskad, och sen kan jag inte låta bli att tycka bra om att de pratar spanska!

Skillnaden mellan längtan och förväntan.

Det här låg jag länge och funderade på igår kväll. Vad är egentligen skillnaden mellan längtan och förväntan? Finns det en definition som särskiljer de båda?

Jag läser nämligen en bok där karaktären i boken skriver ett brev med följande text; "förväntningar tar död på allt. Det farligaste man kan göra är att ta något för givet, och du måste lära dig att inte ha förväntningar, utan att vänta" och "längtan för mig ständigt närmare livets, orkanens, mitt eget centrum".

Självklart var jag tvungen att så upp båda orden på Wiktionary, och där fick jag upp följande definitioner:

Längta; "verkligen åstunda något, ofta under en längre tid; verkligen se fram emot något, positivt"

Förvänta; "ha som förväntning, tro och anta /att något/ kommer att vara på ett visst sätt"

Dock känner jag att jag inte har fullständing klarhet i det här. För när jag läser boken så får jag nästan känslan av att förväntan är något som i det närmsta är negativt(kanske med risken för att bli besviken?). Men samtidigt det ofta som man hör hur förväntansfulla barnen är inför jul, är det också med negativ klang?

Eller är det så att förväntning är något som är avgränsat, att hela bilden för hur den eventuella händelsen är uppmålad, medans längtan är mer ospecifierad. Förväntan kan ju gärna gå ifrån att vara något positivt till att nästan bli ett krav på en särskild situation/människa. Förväntningar inkluderar ofta fler människor med, vilket gör att förutsättningarna kan förändras.

Kanske är det så att längtan är mer en känsla en vad förväntan är? och eftersom känslor varken kan vara rätt eller fel så är längtan, särskilt för karaktären i boken ovan, något väldigt positivt. Det finns faktiskt ingen som kan ändra på ens egen längtan, utan det är egentligen bara jag som kan ändra på min längtan.

Jag tycker om både längtan och förväntan. Men kanske är det så att längtan ändå känns mer fritt, mer jag.

Min lilla rocker!

Jag saknar min vän, min lilla tjej. Hon är faktiskt åtta år gammal nu. Åtta år! Jag kommer ihåg första gången jag höll henne i mina armar, det lilla knytet.

Jag kommer även ihåg när hon skulle få en lillebror och vart tillfrågad vad lillebror skulle heta; Jimmy Jansson eller Jesus, blev svaret. Jimmy Jansson för det är största idolen och Jesus eftersom det snart var jul.

Samma jul fick hon Jimmy Janssons skiva i julklapp. Från det att vi ätit upp kvällsmaten så rockade hon och jag till "Vi kan gunga" hela kvällen. Låten stod på repeat och innan kvällen var slut kunde jag vartenda ord i låten. Men shit vad vi rockade!

Jag saknar henne, min lilla rocker, som nu är stora tjejen. Till jul får jag se henne igen och återigen förundras över hur jäkla snabbt hon växer och hur mycket jag faktiskt tycker om henne.

Mina känslor befinner sig just nu i en berg och dalbana.

nSom jag skrivit en del om förut här på bloggen så är det dags för mig att förflytta mig väster ut. Jag ska flytta till Göteborg. Jag längtar så in i norden tills den dag jag bor där. Men fram tills dess är det som att åka konstant berg och dalbana känslomässigt.

Just nu sitter jag och väntar på ett besked om en lägenhet. Kanske att hon ringer och säger att hon vill att just jag ska flytta in. Är det så så går flyttlasset på söndag. Jag kan liksom inte låta bli att hoppas på att det är just så det kommer bli. Men samtidigt fasar jag. Hur ska jag orka? Hur ska jag hinna? Det är ju så sjukt mycket att göra.

Så samtidigt som jag går här och intalar mig att sannolikheten för att just jag ska få lägenheten är lika med -2, så kan jag inte låta bli att flytta runt mina kartonger, slänga ner ett par böcker och tänka att det vore jäkligt skönt att inleda nästa vecka i Göteborg!

Jag har varit på citat-jakt.

Jag kan bara inte låta bli att förälska mig i citat, ord som berättar, meningar som betyder och tankar som ifrågasätter.


"He who wants to sit under the tree shall not mind the falling leaves"

”Man elsker ikke mennesker fordi de er vakre, men man synes de er vakre fordi man elsker dem”

Så där, nu fick ni inte bara två stycken kloka citat, utan även en språklektion i norska och engelska :)

Försvarsmekanismer.

Jag stoppar huvudet i sanden(under täcket), blundar, håller för ögonen och ropar; Bingo, bingo!

Det man inte ser, det finns inte.

Det man inte hör, det finns inte.

Det man inte tänker på, har aldrig hänt.

Om jag upprepar detta tillräckligt många gånger borde det gå bra... (åtminstone intalar jag mig själv det)

Juleljus

Eftersom jag tillbringat de två senaste jularna på sjukhus så hade jag smått brått i morse med att kasta fram adventsljusstaken för att åtminstone njuta av ljuset i ett par dagar(snacka om att stressa upp sig själv med tankar om att jag kommer bli sjuk).

Tänkte egentligen att jag skulle ha adventspynt idag, med julmust och julsaker. Men när jag placerat ut min endaste ljusstake i köksfönstret insåg jag att ordet pynta är överflödigt. Så det hela har tonats ut till att "dricka julmust och läsa bra böcker - dag"

Jag har insett att advent är liksom inte att förakta, jag gillar verkligen ljusstakar, ljus och mys i massor.

Finns inget som går upp mot att krypa ner under en filt men en stor kopp te, en bra bok och ha massor av tända värmeljus.

It's not the fall that hurts...

it's when you hit the ground.

Snow is falling!

And i löv it! =)

Iof krävs det långkalsingar, sockar, vantar och sjukt mycket te för att ens komma i närheten något som kan kallas för värme. Men det är så värt det!

Så fort mina fingrar gått från att vara lätt blå till att återigen visa tecken på att vara vid liv ska jag ge mig ut i vinterlandet.

Kanske att bildbevis läggs upp lite senare...

Lagom är bäst!

Summa sumarum av gårdagskvällen är följande:

~ Jag börjar bli gammal, då första gäspen kom vid halv nio.
~ Jag börjar bli gammal, då jag endast drack glas vin och var mer än nöjd därefter.
~ Jag börjar bli gammal, då jag och Lisa tog beslutet att inte följa med ut eftersom vi tänkte på hur kallt det skulle bli att ta sig hem igen inatt.

Fast det som är skönt med ovanstående är att det inte gör mig något, det gör mig inte ett dugg. Jag kan gärna somna framför idol efter två glas vin.

Undrar om denna slutsats gör mig ännu äldre? ;)

Vikten av en god natts sömn?

Vi sover dåligt här hemma. Ja, jag skriver vi, för jag har skaffat mig en blomma, en levande blomma! Så igår kladdade jag med jord och vatten, allt för att min nya inneboende ska känna sig hemma :)

I vilket fall så sovs det dåligt här. Ingenting fungerar! Jag säger bara: Glöm bananer, varm mjölk och andra sk råd, mina ögon är lika vakna ändå.

Så efter flera nätters praktiskt taget obefintlig sömn känner jag mig som en zombie, skulle inte förvånas om jag ser ut som en med...

Tänker ändå att det är viktigt med frisk luft och hela den där må bra-biten. Så tanken är att jag ska försöka ta mig runt Tinnerbäcken, och förhoppningsvis somnar jag inte på vägen.

Att inte oroa sig...

"Om problemet är sådant att det går att göra någonting
åt det finns det ingen anledning att oroa sig för det.
Om det å andra sidan inte finns någon utväg, någon
lösning, är det också meningslöst att oroa sig
eftersom man ändå inte kan göra något åt det."
Dalai Lama

Hit ska jag åka imorgon, så man skulle kunna tänka sig att jag har packat nu, men det har jag inte, men jag borde.




Två dagar att må bra, andas havsluft, tänka fritt och vara trygg! Jag längtar...

Bomull i öronen..

"Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat."

A.A Milne

Jag blir inte lyssnad på! Den personen jag pratade med hade inte bara ludd i ena örat, han hade nog en hel bomullsfabrik, i båda öronen!

Det är en jäkla skitdag, och jag vill bara gömma mig under täcket och aldrig mer komma fram. Det regnar, det är mörkt ute, jag bara tappar allt jag lyfter på, jag har ont, jag är trött och jag är hungrig just nu.

Vad jag tycker om den styrande regeringen?

Jag är egentligen inte den som uttalar mig kränkande mot någon, men jag skulle kunna framföra mitt tycke om regeringen via ett citat av Mark Twain.


"Antag att du är en idiot. Och antag att du är med i regeringen. Nej, nu upprepade jag mig."

Mark Twain

Vi kan nog säga att jag gillar den nuvarande regeringen mindre bra ;)

Min filosofi ;)

"Hon hade en teori om att vi hade det så svårt i livet
för att våra skyddsänglar hade tagit ett sabbatsår
och vi just nu togs om hand av vikarier som inte hade någon yrkesstolthet."

Marian Keyes

Vem har ansvaret?

Hur kommer det sig att det får finnas sidor där ungdomar, i alla dess åldrar, öppte får diskutera hur man svälter sig själv, skadar sig själv och allmänt trycker ner varandra?

Jag "snubblade" över en sida för ungdomar idag. Där möts jag av ett inlägg med rubriken "Vilken mat är lättast att kräkas upp?". Hur f*n får ett sådant här forum ens existera? Vart är dom vuxna? För detta är en seriös sida, med forum, bloggar och olika informationssidor. Ändå så tillåts det att hetsa varandra till lägre vikter, djupare skärsår och andra destruktiva beteenden.


"Internetsajten *******.se är en virtuell mötesplats för unga människor. Något som är unikt med sajten är att alla, anonymt eller öppet, kan få svar på sina frågor, oavsett vad de frågar om. Sajtens expertpanel kan svara på det mesta, men inte allt. Därför finns Fritt Forum, där besökarna själv diskuterar och ger varandra svar och stöd i de frågor och funderingar som finns.
*******.se är ett helt privat och fristående initiativ. Sajten utvecklas och administreras av UMIT Sverige AB."


Jag kan helt ärligt säga det att hade jag själv, som tolvåring, haft tillgång till en sida som denna hade jag förmodligen fastnat i, om inte anorexi, så i en allvarlig ätstörning.

Det är helt upprörande! Jag tycker det är helt fruktansvärt att det får gå till så här. Vem bryr sig om den lilla tolvåringen som sitter framför dataskärmen och precis fått reda på hur man lättast slipper äta, hur man djupast skär och hur man lättast ljuger för att komma undan?

När jag så småningom lugnat mig kan administratörerna på denna sida vänta sig ett mycket konstruktivt kritiserande mail från mig! Det är helt fruktansvärt att det får vara så här, och helt oacceptabelt!

Vad är hälsa?

Vad är hälsa?

Är det att vara smal? Är det att vara snygg? Är att vara hälsosam = att gå ner i vikt?

Enligt Who är definitionen på hälsa; "ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och ej enbart ifrånvaro av sjukdom eller handikapp"

Jag skulle nog också vilja definiera hälsa som ovan, helt enkelt ett tillstånd av välbefinnande.

Men när jag går in på expressens hälsa möts jag av inte mer än 35! artiklar om hur jag bäst går ner i vikt och vilken diet jag ska följa för att lyckas med detta.

Jag bara undrar, sen när är hälsa = gå ner i vikt?

Om hälsa nu är ett tillstån av välbefinnande, borde vi då inte se till kropp och själ som helhet? När ska vi sluta fokusera på vikt och öppna upp ögonen för helheten?

Inte bara ett viktigt budskap

Inte nog med att den har ett viktigt budskap, musiken är riktigt svängig!

Dagens goda gärning...

För som Phoebe i Vänner så vet jag att det inte finns några goda gärningar som inte har egen vinning.

Dagens goda gärning var att jag ringde Bup och erbjöd dom alla mina filmer, böcker och pussel som jag inte tänker flytta med till nya lägenheten.

Min egen vinning är att det känns jäkligt gott i hjärteroten, plus att dom vart glada vilket gör att jag känner mig glad :)

Jag ska flytta!

Jag ska flytta, till en större stad, ganska snart. Jag är nervös, jag är orolig, jag är modig, jag är förväntansfull.

Det är sjukt mycket att tänka på. Det är inte som att det bara är att vika ihop tröjan, byxorna och sätta sig på tåget… nejdå, det finns en triljon saker jag borde göra, vara ansvarsfull och ta tag i, och det är precis det jag ska göra idag.

Jag är stark, modig och jag kommer klara det här (om inte annat blir min terapeut glad över att jag skriver det här om mig själv ;))!

En favoritlåt!

Förrådet, garderoben och lägenheten ska rensas, bort med gammal skit! Då behövs det skön svängig musik =)

Med en bruten arm...

...blir det svårt att skriva och tar därför tillfället att visa upp hur snabbt hösten går fram här i Linköping.

Så här såg det ut för en vecka sen:

Samma träd en vecka senare:

Jag tar mitt pick och pack och drar...

... väster ut. Ska spendera ett par dagar vid havet. Ska bli underbart skönt och jag längtar!




En sommardag för bara två månader sen.


Nu har jag plockat fram både vantar och mössa...

Höst i Linköping

Så här ser ett höstigt Linköping ut:




Min fot fick agera modell bland höstlöven.

Alla har rätt till ätlig mat!

I dagens Metro läser jag hur skolkök i Sverige har bristande hygien och då särskilt när det kommer till att hantera specialkost. Att elevers liv riskeras till följd av att man inte har rätt livsmedelshantering och tillagning av specialkost.

Jag tycker att det även borde uppmärksammas vilken slags kost man erbjuder allergiker. För under den tiden jag gick i skolan var det inte många gånger jag fick mat som höll samma standard som den "vanliga" maten gjorde.

Att bunta ihop olika allergier och göra en allergi-meny är inte ok. Det slutar med att alla allergiker äter stekt okryddad köttfärs med glutenfria makaroner.

Jag vet inte hur många gånger min lunch har hamnat i soporna pg.a detta.

Eye of the Tiger

Jag läste på Sofias blogg idag där hon beskriver olika låtar och vilken betydelse de har för henne. En av låtarna var Eye of the Tiger, vilket har en speciell betydelse för min del.

Tänk er fyra tjejer i sjätte klass. Iklädda adidasbyxor och stora fotbollströjor framföra en egen dans till denna låt. Jisses vad vi slet med denna dans. Men vi hade riktigt kul medans vi övade.

Jag vet att denna dans finns inspelad på video. Det skulle faktiskt vara rätt kul att se den videon nu. Så här 12 år senare. Kan bara tänka mig hur mycket jag skulle skratta.