onsdag 3 juni 2009

Jobbiga, braiga saker...

Beröm, kan det bli mer krångligt eller? Hur i hela friden tar man emot beröm och hur i hela friden ska man känna kring beröm? Och kom inte å säg att det bara är att tacka och ta emot, för det är det minsann inte!



Några ljus får lysa upp vardagsrummet ikväll, ute är det mulet och grått.

3 kommentarer:

Eldregn sa...

Tja... hur känner du när du får beröm då?

Johanna sa...

Ja, det var ju inte riktigt det jag undrade, jag undrade nu hur andra känner... jag känner mig mest besvärad, fast lite glad, men också orolig. Du då?

Eldregn sa...

Vad jag menade var att... det lät i inlägget som du hade svårt att ta emot beröm, ta till dig det... det var mest utifrån det jag undrade hur det kändes.

På vilket sätt är det besvärande?


För mig är det lite olika, i vissa fall analyserar jag det inte, jag bara tar emot det. Det behöver inte betyda att jag suger åt mig av det, ibland blir jag glad av det men ibland betyder det inte så mycket heller. I sådana fall tar jag emot berömet men tar inte åt mig särskilt mycket av det. (om du förstår hur jag menar)

Får jag däremot beröm när det inte känns som jag förtjänar det så blir jag mest irriterad... för då känns det inte riktigt äkta...

Men det är lurigt..