"Hanna, du ä en hegis, hanna, du ä en hegis!", tänk när man var så liten att det var det mest kränkande man kunde säga till någon och då med avsikten att få lite extra bus-uppmärksamhet. Det är så liten som mitt kusinbarn på tre år är. För honom är det bland det värsta man kan vara; en fegis!
Tyvärr så har jag väl kommit till den insikten att vara och bli kallad för en fegis är bland det lamaste man kan kalla någon. Tyvärr finns det så många mycket värre ord, så mycket värre saker som man i dumma situationer och med fel förutsättningar kläcker ur sig till dem som man egentligen tycker om.
Jag är som person att jag egentligen vill ha tid på mig att fundera över allt, hur jag känner och hur jag ska reagera, men ibland finns inte den tiden och det är då jag kan banna mig själv för att jag säger fel saker vid fel tidpunkter. Självklart går det att säga förlåt, jag hade fel, men det smärtar ändå att göra någon annan illa. Lika mycket som det smärtar att bli sårad av en del ord.
Jag önskar ibland att jag var tillbaka i den åldern då man sa "du är en fegis" till någon och sen jagade denne en runt köksbordet och kittlade en, bara för att denne tycker om en och vill busa. Jag önskar att det värsta jag kunde få sagt till mig är; "Hanna, du är en hegis!", då skulle livet kännas lite lättare...
2 kommentarer:
Du har så rätt som vanligt! Vill bara tala om att din pantertant är en trogen följare även om jag inte alltid hinner kommentera med en liten O som ränner runt och ställer till oreda ikring mig ;)
Hör av dig om du far mot Dalarna!
KRAAAAM!
Åh, pantertanten min! Förstår att du inte hinner med lille O i hasorna. Såg att du inte ska blogga mer, förstår dig verklgien - själv har jag ingen O, men jag får ändå mindre och mindre tid till struntbabbelblogg ;)
Självklart hör jag av mig om jag ska norröver, kanske jag kan svänga förbi på en kopp kaffe och lite struntprat då :)
Stor kram till dig!
Skicka en kommentar