Flytt!

Jag har flyttat, bytt hem för mina texter och tankar.

Ni får gärna besöka mig där!

Sjuk, sjuk.

Influensan har mig i sitt grepp just nu och har så haft i ett par dagar. Jag varierar mig med att knapra halstabletter, dricka te med honung, inhalera och snyta mig... känner mig fräschare än någonsin ;)
Jag och inhalatorn är bästa vänner för tillfället. I vanliga fall är jag inte särskilt förtjust i att behöva ha den med mig överallt, men just nu är det inte ens något och fundera på. Det enda som är riktigt bökigt är att den låter så förskräckligt. Men jag har lärt mig att inte se på svenska tv-program medan jag inhalerar ;)

Jag är ju lungsjuk och med det så kommer det att mina lungor inte klarar av infektioner lika bra som andras lungor gör. Det är ovant att skriva om det här, om min sjukdom, jag har liksom inte gjort det förut. Men jag har bestämt mig för att börja göra det nu. Kanske för att det liksom påverkar mig så mycket...

En vit jul

Jag behöver inte beskriva vad en jul med sprit på bordet kan göra, för det gör Alex Schulman så jäkla bra i sitt inlägg. Läs och begrunna... vad blir ditt beslut i år?

Jag har i vilket fall bestämt mig.

Bloggtorka del 2, och nya saker som händer.

Ingen vart kommer jag med min bloggtorka. Men det kanske blir ändring på det! Tisdagen inleder jag med en skrivarkurs. Vart den bär är det endast pennan (eller tangenterna..) som vet ;)

Saker som händer nu:

* Jag är fortfarande mycket kär! :)
* Jag kan känna viss uppskattning för att julen närmar sig.
* Jobbfronten känns ljusare.
* Jag har gjort enormt stora personliga framsteg.
* Champange är bra när man firar.
* Jag har läst Dexter och har nu börjat med Montecore.
* Svininfluensan har inkräktat på nära och kära.
* Nu faller snön... :)

Bloggtorka och saker som händer.

Jag har verkligen haft bloggtorka ett tag nu. Jag vet inte vad det är som gjort det, men jag har inte känt för att skriva någonting.

Det är svårt att sätta ord på förändringar som sker. Men en lista kan jag bjuda på:

- Jag är kär! :)
- Jag är vaccinerad.
- Jag har varit sjuk, väldigt sjuk.
- Jag har blivit frisk, väldigt frisk :)
- Jag gläds mer än någonsin åt människor i min närhet.
- Människor jag tycker om sätter mig på prov.
- Jag älskar mina småsyskon.
- Jag ser fram emot våren!
- Julen ger mig rysningar.
- Pepparkakor är gott!

Mer vettigt än så får jag inte ur mig just nu.

Du och jag döden.

Ikväll brinner det ett ljus i mitt fönster, det brinner för en väldigt nära och kär person som lämnat jordelivet alldeles för tidigt.

Det var en människa med ett stort hjärta. Han hade sällan långt till ett skratt. Vi har hoppat i höstackar ihop, vi har kört traktor och det är många dagar som vi tillbringat tillsammans i slalombacken.

Ikväll finns alla mina tankar och hela mitt hjärta hos han och hans familj. Jag önskar att jag kunde förmildra smärtan, att jag kunde göra det hela ogjort - men det går inte.

Jag sörjer.

Änglavakt

Eller hur fungerar det?

Änglarna har nu på bara två veckor vaktat mitt liv två gånger. Förra veckan var det en allergichock som höll på att kosta mig mitt liv, och i måndags höll jag på att stryka med i en bilolycka. Båda två händelserna slutade väldigt bra och jag mår relativt bra idag. Men hur kan det bli såhär och vem är det som bestämmer det?

Ödet, slumpen, gud eller vem det nu kan vara som styr - hur tänker det/den? Hur kan mina anhöriga utsättas för denna oron gång på gång? Och vad är det som gör att jag överlever hela tiden?

Jag tar det som ett tecken på att jag fortfarande har massor av tid kvar här i livet. Jag tar det som att någon eller något vill att jag fortfarande ska leva och det är därför som jag inte stryker med i dessa olyckor utan att jag fortsätter att överleva - att vara en överlevare.

Glädje är...

Glädje är att ligga under en filt i soffan med världens gosigaste och mysigaste lill-kille bredvid sig... man liksom bara suger i sig all energi som han utstrålar och man känner hur han kryper närmre och närmre och det är då man bara ryser..!

För det är så otroligt häftigt hur mycket kärlek ett barn kan ge...

Och medan jag sitter här och skriver så hör jag hur hans andetag bara blir tyngre och tyngre här bredvid mig, snart sover han och jag känner mig som världens mest lyckosamma barnvakt.

Tid som flyter...

Dagarna flyter på snabbare än vad jag hinner med. Det har varit fullt upp och det har gått i ett de senaste veckorna. Det är inte många som fått tag i mig och hunnit med, och mitt andra namn går för tillfället under "blixten" ;)

Jag upplever just nu tiden då jag lever med livet på ena sidan av mig och döden på andra sidan. Livet är mitt och jag är här för att leva fullt ut, men döden knackar på vänners dörr. Jag lider med närstående som kämpar och står ut. Ibland är livet fruktansvärt orättvist och tar dem som inte hunnit med, de som inte startat sitt liv ännu... Jag är i kyrkan och ber, jag tänder ljus och tänker på de som står mig nära. Mer kan jag inte göra just nu.

Just nu är jag härligt inne i en tvåveckorsperiod av att vara extra förälder :) Två vänner har åkt till Las Vegas och jag fick den stora äran att barnvakta i två veckor. Har hitintills skött min plikt och stekt pannkakor, packat matsäck, läst, badat, gjort läxor, tvättat fötter, kramat, tröstat och tusen triljoner andra små saker som en förälder gör... och jag stormtrivs! Det finns verkligen inget bättre än barn! :)

Idag väntar en fika med en kär vän, en vän som är helt underbar att prata med och som är mer klok än någon jag träffat på. Sen ska jag ta mig en sväng upp till kontoret och träffa ytterligare goda vänner och förhoppningsvis få lite energifyllda kramar och värme.

Ikväll är det utlovad Guitar Hero - kväll med popcorn här hemma! :)

Må gott och ta hand om er!

Ett roligare inlägg.

Två norrmän:

-Vet du, i USA blir en man påkörd varje kvart!
-Oj, vilken otur han måste ha då.


Så, nu har jag redan levt upp till rubriken på dagens blogginlägg ;)

Annars är jag febrig och sjuk idag. Skulle egentligen ha varit iväg och sett på två lägenheter, men istället ligger jag nerbäddad under täcket på soffan. Har hitintills kollat på Tredje Skiftet. Bonde söker fru och Hem till gården... så roligt har jag det idag ;)

Jag hoppas bara att jag är frisk och kry till imorgon, för på fredag vill jag vara jättefrisk!

Så många tankar.

Ja, just nu är det många tankar som snurrar i mitt huvud. Jag försöker hitta ett sätt som fungerar, jag försöker vara öppen för nya lösningar och jag försöker att lyssna på mig själv, men fortfarande så vet jag inte riktigt hur jag ska göra, hur jag bör göra.

Jag har riktigt bra dagar, dagar då allting känns bra och då livet faktiskt är värt att levas. Men jag har också dagar då jag bara vill slänga in handuken, ge upp och strunta i allting.

Sömnen är ofta en bidragande faktor till mina sämre dagar, sömnen i kombination med mina minnen gör att jag ofta dippar - väldigt fort.

Jag försöker hitta de små guldkornen i livet och jag försöker att uppskatta just dem. En fika med en vän, en biokväll med en annan och skrattet som letar sig in ibland.

Men just idag så rinner tårarna ikapp med regnet mot fönsterrutan och det känns sådär oförklarligt jobbigt och inte alls roligt.

Jobb - semester!

Jag och Ida har varit i värmlands skogar över helgen. Det var menat som en sk jobb - semester, för båda behövde komma bort från stan, men eftersom ingen av oss har råd med en "riktig" semester så hyrde vi in oss i en stuga som behövdes renovera lite och på så vis fick vi båda delarna :)

Så efter tre dagar kan jag summera:

Skadestatus: Ett astmaanfall (jag), en elchock (Ida), sjuhundratriljoner myggbett (båda)!

Mysfaktor: Ashög ;)

Arbetsdiciplin: Hög, men inte sådär jätteproduktiv... tyvärr...

Hostar fortfarande slipdamm och myggbetten kliar mer än någonsin. Men när jag tänker på dagens lunch; smörstekta egenplockade kantareller med bröd så kan jag fortfarande känna hur underbart det smakade! Jag kan fortfarande känna värmen av den öppna brasan, höra tystnaden som var och friheten att vara mitt ute i skogen - mitt ute i ingenstans.

Livrädd för att leva, dödsrädd för att dö.

En eftermiddag möttes jag och H i Brunnsparken, tillsammans vandrade vi uppåt avenyn, skrattandes och bubblandes om det som hänt sedan vi sist träffades. Till slut fann vi det kafé där det fanns plats vid ett bord ute i solskenet. Vi beställde kaffe och satte oss ner... och det var där, då som jag förstod att det fanns någon som delade mina mystiskt, konstiga, oförklarliga, ologiska och mest förunderliga tankar. Jag svamlade som vanligt på om si och så, när H plötsligt utbrister "Kan du läsa mina tankar eller?!", och jag föll nästan av stolen... finns det verkligen fler som har dessa mystiska funderingar, dessa så totalt ologiska tankemönster? Jag fortsatte att spinna vidare på hur jag tänker och hon hakade på, snart satt vi nästan och fyllde i varandras meningar..!

Tiden gick väldigt snabbt, jag hade först tänkt att en och en halv timme räcker långt för en kopp kaffe, men där beräknade jag fel, efter två timmar kändes det mycket väl som att jag hade kunnat fortsätta långt till. Men eftersom jobb väntade så fick vi spara på det till en annan dag.

Jag är i vilket fall väldigt glad över den där känslan, den där känslan av att någon förstår när man själv tycker att det verkar som mest ologiskt.

Parkettplats på Madonna-konsert.

Eftersom både jag och mina två vänner har sådär extremt mycket pengar (not!) och är extremt sociala (not!), så valde vi att köra första parkett på Madonna konserten igår. Och självklart hann jag med att fota!


Sen att vi stod utanför Ullevi, och att våran första parkett varade i typ 20 sekunder, det är en helt annan sak! Men om ni kisar riktigt mycket så kan ni nog ana hennes konturer i baksätet på bilen ;)

En skön kväll var det iaf!

Ännu ett år upp!

Har nu tagit steget där man går från att vara närmre 20 än 30 till att vara nästan närmre 30 än 20.. hu!

Jag som inte har gjort någonting..! Eller har jag kanske det? Jo, det har jag. Jag har bott i tre olika städer de senaste fem åren. Jag har jobbat på minst fem olika jobb. Jag har pluggat, om än väldigt lite, men jag har pluggat. Jag har skaffat mig vänner över hela Sverige och jag har hittat ett ställe där jag känner mig trygg och hemma för första gången på väldigt länge.

Borde jag bry mig om att jag varken har fast jobb, utbildning eller familj? Näää, aldrig i livet att jag tänker bry mig! Det finns ju för sjutton miljoner gånger viktigare saker än att ha ett jobb med bra betalt.

Just nu vet jag inte riktigt vad jag vill. Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Men jag tror att det kommer relativt snart, bara det sista dammet efter stormen lagt sig. Sen om det lägger sig inom en tidsperiod på 1, 3 eller fem år, det är relativt orelevant. Även om jag vill att det ska vara så imorgon! ;)

Skulle till Skagen men hamnade på Tjörn..

Idag var det meningen att vännen och jag skulle till Skagen på en mini-semester. Men eftersom jag aldrig försover mig så tyckte min kropp att det var dags att känna på det i morse. Så ungefär en halvtimme innan jag skulle vara uppe och iväg vaknade jag av ett sms från vännen... blev racerfart för att plocka ihop allt jag skulle kunna tänkas behöva, inhalera och trycka i mig lite frukost. OCH någonstans där vart det fel i planeringen och jag glömde biljetterna till båten hemma. Självklart var jag tvungen att förebrå mig själv för detta dumdristiga misstag in i minsta detalj tusen gånger om..

Men det är tur att min vän inte är den som tjurar för minsta lilla, utan vi bokade helt och hållet om våra planer och styrde kosan mot Stenungsund. Därifrån tog vi oss till fots över till Tjörn. Efter en stunds trixande tog vi oss ner för en massa klippor till en egen liten privat beach - där vi tillbringade ett par timmar. Jättemysigt var det faktiskt! Som utlovat bidrar jag med ett par bilder från dagens semesteräventyr.

Semester!

Om än en endagssemester, men det är semester!!

Imorgon tar jag och vännen min färjan till vårat grannland Danmark. Tanken är att dagen ska spenderas på skagens stränder. Vi har packat väskan med freesbee, bollar och ett gott humör :)

Först tänkte jag försöka sova inatt, något som inte är sådär jättevanligt förekommande här. Men idag känner jag mig faktiskt supertrött och sömnig, så jag hoppas John Blund tänker komma på besök hos mig ikväll.

Återkommer med lite bilder efter morgondagen, tills dess - ha de!

Jobbig vecka slutar bra.

Det har varit en jobbig vecka denna veckan. En massa händelser som gör att livet inte varit fullt så enkelt och roligt som det kan vara... men vi tar nya tag inför veckan som kommer!

Kvällen spenderades med en vän, vi var och såg nya Harry Potter filmen på bio :) Jag är som vanligt positivt överraskad och tycker den var riktigt bra! Jag älskar verkligen miljön i filmerna, stämningen och musiken. Denna filmen bjöd på ganska mycket komik med, vilket uppskattades :)

Tapetsera bort känslorna

Det är just det jag och vännen min ska göra idag. Eller jag vet inte om hon känner detsamma, men jag kan tänka mig att båda känner för att få ut en del känslor. Men jag ser fram emot det. Jag tycker om att grejja och fixa. Jag tycker om när det blir förändring och när det märks skillnad. Sen är det bara ett stort plus att jag ska göra detta med en underbart fin vän :)

Det är mycket som rör sig i huvudet just nu, och inte blir det bättre av att båda mina terapeuter har bestämt sig för att semestra. Själv tycker jag att det där med semester är helt klart överskattat ;) Nejdå, jag unnar dem verkligen den lediga tiden och all energi som de kan få av att vara lediga.

Nu ska jag förmiddagsfika och drömma mig bort bland lägenheter som jag vill bo i, och hundar som jag vill ha!

Lugn till dagen!

Sommarträff, flytt och annat som händer.

Jag letar lägenhet, jag och min vän. Men det går lite segt just nu. Iof har vi ganska precis börjat leta, men det kunde ju funnits mer lägenheter ute också. Nog har vi en del krav, för denna gången ska jag bo på ett tryggt ställe där jag känner mig hemma. Men det borde inte vara omöjligt...

Helgen som gick var det dags för sommarträffen med SHEDO. Den vart riktigt lyckad och jag tror att alla var ganska så nöjda efter 24 timmars umgänge. En fin föreläsning hann vi med också.

Känner att jag skriver ganska så osammanhängade och ointressant just nu, men jag är så jäkla trött. Jag skriver mer när det lättat i huvudet ;)

Less på livet.

Varför ska man leva liksom? Det är en fråga som far genom huvudet dagligen. Jag tycker att saker och ting kan vara roliga. Jag har människor som jag tycker väldigt mycket om och just nu händer det väldigt mycket spännande i mitt liv.

Men att leva med minnen som är så smärtsamma att jag får kräkkänslor bara jag tänker på dem är något som jag inte vill acceptera. Jag har svårt att finna den acceptansen.

Jag är less på att ha mina tankar, jag är less på mina känslor och jag är less på mitt agerande. Jag vill bara vara fri. Jag vill vara sams med mig själv. Men just nu är det bråk inom mig. Det är som att en hel armé slåss i mitt bröst.

Jag vet att detta kommer att ge med sig, och jag vet att det kommer kännas bättre. Men just nu, i skrivande stund, är jag så less på livet...

Spännande, händelserika dagar.

Under den vecka som gått har det hänt mer i mitt liv än det gjort på väldigt länge. Jag har träffat en person, en vän. Det känns som att jag känt henne typ hela mitt liv och hon gör mig glad och trygg.

Vi har varit vid havet och solat, i parken och spelat fotboll och på café och druckit kaffe. Det är underbart när man känner så, som att man träffat en vän.

Nu väntar en veckas jobb och förmodligen lite terapi. Nästa helg är det nya äventyr som gäller ;)

Hav och sol är det jag behöver just nu

Att ligga på en bänk nere i hamnen och njuta av solens strålar, ljumma vindar och lukten från hav är bland det bästa som finns. Inte vart det sämre av att en vän ville göra mig sällskap idag. Vi åt glass och kollade på fartyg.

Imorgon är det återigen havet som gäller, det går inte annat när det är så varmt som det är nu. Plus att det inte är helt fel att bli lite brun. Jag ska packa ner massor av böcker som jag inte kommer orka läsa, mat jag inte kommer orka äta upp och solkräm som jag inte kommer orka smörja in mig med - precis som det ska va!



Jag och syster lekte med skuggan på P&L under väntan på Miss Li som var försenad.

Tredje dagen var en hit!

Emma rockade till Miss Li...




Lasse och Miss Li gjorde succé! Självklart var jag där med mobilkameran :)

Middag med Lars Winnerbäck

Middag med Winnerbäck och syskon började dag 2 på P&L med. Eller rättare sagt, jag och syskon åt middag på samma restaurang som Winnerbäck (men då kan man väl säga att vi käkade ihop... ;)).

Sen var det The Sounds, Deportees, Winnerbäck, Mando Diao och Ulf Lundell som stod på schemat.

En dag i taget.

Sol, vin, sommar, folk, syster, bror, vän, våffla, sushi, winnerbäck, keene, mötley crüe, sofia karlsson, gentleman, elias and the wizzkids = Peace & Love dag 1



Winnerbäck och en massa folk jag inte känner.

Lillasyster var på sitt bästa humör! :)

Peace and Love med älskade.

Total sinnesförvirring just nu, har skrivit för mycket idag så det är svårt att hitta tangenterna nu.

Börjar så smått planera upp för tre dagar på festival med mina syskon. Har kikat på spelschema nu och markerat över sånt som jag vill se. Pratade med lill-syss och vi ska ha det mysigt.

Återkommer imorn med ett vettigare inlägg, det verkar som att jag har tapetklister i huvudet just nu.

Kurragömma med midsommar

Midsommar? Nope, inte här. Inte en gnuttaste. Och det gör mig ingenting. Eller jo, det gör mig det att människor försvinner, liksom spårlöst.

En är utomlands, en annan på en ö, en tredje i skogen. Alla är borta, gone!

Jag jobbar istället, tills det blir måndag igen och folk återuppstå från sina små gömställen.

Hallå! Kom fram, kom fram, vartän ni är...

Hjärterotsont.

Jag har ont i hjärteroten idag. Det är något som skaver. Detta "något" har verkligen lyckats ställa till det den här veckan, och just nu känns det sådär hopplöst jobbigt och som att det aldrig någonsin kommer att bli bra igen.

Det är helt osant, eftersom jag vet att det kommer förändras och förmodligen även också bli bättre. Men idag värker det lite och det är tungt.

Så nu tänker jag bädda ner mig under täcket med en nyinköpt Amelia och en kopp kaffe ståendes på sängbordet. Kanske det kan få "något" att lugna ner sig och försvinna en stund.

Trötthetstankar.

"Kära dagbok, idag har jag haft en relativt bra dag. Jag har jobbat hela förmiddagen, lunchat med mig själv, shoppat skor, fikat med en vän och pratat bort kvällen..."

Typ hur trött som helst nu. Ligger i soffan och ser ett avsnitt av Criminal Minds medan jag beundrar mina snygga, nya skor :)Det är alltså ovanstående sko som numera pryder mina fötter..! (Bilden är lånad från Stadium.se)

Flickan och kråkan på P&L

För alla er som, precis som jag, ska på P&L nu i slutet av juni kan jag ju bara säga att under lördagen kommer jag att stå klistrad framför denna artist. Hon är verkligen grymt, läckert skön...



För er andra som nu tänker "Hmm... P&L, vad är det?" Gå in och köp en biljett här!

Full fart framåt!

Japp, nu är det full fart framåt. Jag snubblar förvisso var och varannan dag, men det är bara att resa sig och borsta av knäna. Men jag tycker om när det händer positiva saker, och jag försöker verkligen att fokusera på dem och skita i allt annat dumt.



Funderar mycket på livet och människors betydelse. Hur det kommer sig att vi reagerar olika på grund av vad vi varit med om och utifrån den erfarenhet vi har. Jaja, svamliga tankar är det en lördag som denna, och inte lär det bli bättre heller..

Jobbiga, braiga saker...

Beröm, kan det bli mer krångligt eller? Hur i hela friden tar man emot beröm och hur i hela friden ska man känna kring beröm? Och kom inte å säg att det bara är att tacka och ta emot, för det är det minsann inte!



Några ljus får lysa upp vardagsrummet ikväll, ute är det mulet och grått.

Just så.

Just idag är det så, just så...

Tack! Tack för du finns, tack för att just du är du....

Sommaren i svart-vitt.

Sommaren är här, med besked! Det är varmt och solens strålar letar sig in i varenda vrå. Men min sommar är svart-vit precis som mitt humör är. Det är svart-vitt just nu. Antingen har jag det bra eller så känns det som att ingenting fungerar och jag vill bara lägga mig ner och dö i princip.


En ros förgyllde min promenad till affären.

Långa, många meter är vägen till affären... där jag ska köpa fika till dagens...
Egen-picnic på gräsmattan... ett par böcker, lite musik och gott fika måste väl kunna göra den här dagen till en lite ljusare dag.

"Hanna, du ä en hegis!"

"Hanna, du ä en hegis, hanna, du ä en hegis!", tänk när man var så liten att det var det mest kränkande man kunde säga till någon och då med avsikten att få lite extra bus-uppmärksamhet. Det är så liten som mitt kusinbarn på tre år är. För honom är det bland det värsta man kan vara; en fegis!

Tyvärr så har jag väl kommit till den insikten att vara och bli kallad för en fegis är bland det lamaste man kan kalla någon. Tyvärr finns det så många mycket värre ord, så mycket värre saker som man i dumma situationer och med fel förutsättningar kläcker ur sig till dem som man egentligen tycker om.

Jag är som person att jag egentligen vill ha tid på mig att fundera över allt, hur jag känner och hur jag ska reagera, men ibland finns inte den tiden och det är då jag kan banna mig själv för att jag säger fel saker vid fel tidpunkter. Självklart går det att säga förlåt, jag hade fel, men det smärtar ändå att göra någon annan illa. Lika mycket som det smärtar att bli sårad av en del ord.

Jag önskar ibland att jag var tillbaka i den åldern då man sa "du är en fegis" till någon och sen jagade denne en runt köksbordet och kittlade en, bara för att denne tycker om en och vill busa. Jag önskar att det värsta jag kunde få sagt till mig är; "Hanna, du är en hegis!", då skulle livet kännas lite lättare...

Solen i ögonen...

Minsta bror på konfirmationsfest. Solen i ögonen och finaste skjortan är på :)

Jag och bror.

Jag och lillebror på bryggan ute på Särö. Det var innan konfirmationsfesten... ;)

Jag hänger med frukt-snubben!

Just det, jag hänger med frukt-snubben, det är mitt nya intresse! Han har otrolig kunskap om frukt och grönt och svarar mer än gärna (åtminstone tror jag det ;)) på mina knasiga frågor om frukt och grönt.

Tänkte ju såklart att jag skulle skriva något spännande fakta om någon fräck frukt också, men förkylningen har satt sig runt varenda hjärncell idag och mina tankar når inte riktigt fram

Så därför äter jag banan, apelsin, päron och hoppas på att c-vitamin chocken ska bota bort förkylningen.

Så att jag återigen kan hänga med min frukt-snubbe! ;)



Ps. Frukt-snubben är en snäll kille som jobbar nere i fruktaffären här på torget, glömde visst att nämna det ;)

Crazy Theme

Just lovely!

Upprörande och skrämmande, men det går att förändra.

Upprörande historier, men att de lyfts fram gör ju att det finns möjlighet till förändring...

Camilla satt inspärrad på rättspsyk, men kämpar nu för att andra tjejer ska slippa det.

Detsamma gäller för Elin, som genomlidit övergrepp och ändå vart inspärrad med våldtäcktman och mördare.

Men Elins upplevelser är ändå inte enbart negativa, det var först på rättspsyk som hon fick hjälp:

Vilket namn!

Gnarls Barkley - vad är det för namn egentligen?



En bra låt är det, trots namnet ;)

Hettande kinder...

Dagen har spenderats vid havet, uppflugen på en klippa tillsammans med en vän. Solens strålar har värmt hela dagen och nu när jag sitter här med mitt kvälls-te känner jag hur det riktigt hettar på kinderna. Riktigt härligt!

Dimman har lagt sig...

Den här helgen har varit fylld av händelser, både bra och dåliga. Helt underbart att skratta tills magen värker! Helt underbart med vänner som tycker om en för den man är. Helt underbart att bara kunna vara jag utan att tänka efter en massa...

Jobbigt med tankar som snurrar, fortare och fortare går det tills jag blir åksjuk och illamående. Jag tycker inte om processer, jag vill ha resultat. Jag vill inte att det ska få ta tid att bearbeta, jag vill att det ska vara över och bra nu. Jag är trött på att vakna med ångest varje natt, jag är trött på att vara rädd och jag är trött på att känna mig ledsen...

Just nu känns det som att det ligger det en tjock dimma över alla mina tankar, som att det är svårt att tänka klart.

(Bilden är tagen i fredags kväll nere vid sjön efter en kvällspromenad)

Som tur är så känns det som att den där dimman har en förmåga att lätta rätt som det är. Jag hoppas att dagens samtal kan få den att lätta. Jag hoppas att framåt eftermiddagen så kan solen bryta igenom...

Etik inom psykiatrin, eller?

Det här är något som upprör mig något så otroligt. Unga självskadande tjejer som blir placerade på rättspsyk. Ett ställe där det, enligt mig, inte tillämpas någon vidare etisk vård. Där finns tjejer som blir bältade, placerade i isolering och blir fråntagna sina mest grundläggande rättigheter. Att inte ens ha möjligheten att gå på toaletten själv, att inte få känna sig som en människa (för det gör man inte när man är tvungen att gå på toaletten inför någon annan).



Tyvärr är ovanståendee historia inte särskilt ovanlig, och det gör mig så förbannad! Jag önskar verkligen fler ville öppna ögonen för hur folk egentligen blir behandlade inom vården.

Läs gärna Sofias blogg, där hon beskriver mer ingående och med egna erfarenheter av psykiatrin och rättspsyk.

Stolt...

"Jag är stolt över dig" - bara ett par ord, men det är ord som berör.

Hur ska man känna? Jag känner mig glad, fast lite besvärad. Stolt!? Över mig?

Förvirrande, krångligt, värmande och glädjefyllt...

Den här veckan...

~Skratt i massor, eller definitivt mer än vanligt. (tack M för ditt sällskap)
~Sömn, så välbehövligt.
~En oväntad gåva som fick mig att gråta.
~Teckningssug.
~Läslust.
~Ångest.
~Leenden.
~Glädje.
~Svimningar.
~Panik.
~Samtal.
~Sol.
~Fotboll.
~Vårkänslor.
~Vilja.

Jag vill, jag vill, jag vill!

Utflykter i solen.

Är så riktigt trött nu efter en lång solig dag. Jag sov riktigt dåligt inatt och kände egentligen för att bara ligga kvar på soffan i morse, men det var så fint väder att mitt samvete inte tillät mig att vara inne, och det är jag väldigt glad för nu. Det har blivit en del utflykter under dagen och jag har faktiskt varit framme och fotat en del, så jag tänkte dela med mig av min underbart soliga dag :)


Först var jag ner på stan eftersom jag hade ett par ärenden som jag var tvungen att uträtta. Eftersom solen sken så skönt så tog jag mig en promenad i hamnen och bara njöt av solen och värmen. Väldigt många små söta båtar, och några riktigt stora skepp (eller fartyg kanske man säger ;)).

Lunchen intogs på balkongen hemma. Satt kvar en ganska lång stund med en kopp kaffe och ljudbok i öronen. Tror till och med att jag lyckades slumra till en stund... :)


På eftermiddagen blev det en promenad ner till biblioteket. Behövde dels lämna tillbaka ett par böcker också passade jag på att fylla på med nya. På vägen såg jag ovanstående blommor som slagit ut! Det måste ju ändå vara ett vårtecken! Jag vart helt glad och slog mig ner i gräset bredvid bilvägen för att fota :)

Mellanmål och Unni Lindells Rödluvan var det som väntade när jag kom hem.


Dagens äventyr avslutades med en långpromenad i skogen och runt sjön. Stannade vid sjön en stund för att njuta av utsikten med solnedgången och det vackra vattnet.

Mina fötter är ganska trötta nu och väl förtjänta av en lugn kväll. Mina ögon är ännu mer trötta och hoppas på en lugn natts sömn. Nu ska jag tända lite ljus, äta middag och bara njuta av att mina kinder hettar och att det luktar ren luft efter att ha haft balkongdörren öppen hela dagen...

Från att vara så tråkig till att bli en favorit...

Just nu så är det mycket Anna Ternheim som ljuder i mina högtalare. Jag gillar hennes röst på något vis, den är liksom lugnande på något vis.

Men det är inte alltid som jag gillat den här tjejens röst. Första gången jag såg henne live var när hon var förband på en Lars Winnerbäck konsert i Karlstad för ungefär sex år sen. Där hon under en timme satt på en stol, med en gitarr i famnen, gömd i en stor huvtröja. Jag tänkte för mig själv att jag nog aldrig sett något så deprimerande och tråkigt. Jag hörde knappt vad hon sjöng och det var inte många gånger som jag skymtade hennes ansikte.

Men hon har växt sedan dess (eller är det kanske jag som växt? ;)) och hon tillhör just nu en av mina favoriter. Det är inte alla låtar som går hem men nedanstående är en stor favorit just nu, det är nästan så den ger mig rysningar...

Sol, sol och ännu mer sol!

Idag har det bara varit sol, från morgon till kväll. Jag mår så bra av solen, den gör mig varm och stark. Så en promenad på förmiddagen vart det, sen blev det lunch på balkongen och på eftermiddagen tog jag mig ännu en promenad. Fotade lite halvslarvigt med mobilkameran på vägen, bara så ni får se hur fint det var idag.






De två översta bilderna är nerifrån sjön där det var helt underbart fint idag, solen fick vattnet att riktigt glänsa och glittra. Den nedersta bilden är ifrån skogen på väg hem igen. Har hittat en speciell sten där man kan se ut över sjön och promenadstråket där folk går, riktigt härligt att kunna sitta där och bara observera alla som går förbi...

Tofflor att värma i micron...

En kväll för ungefär fem år sen när jag trots strumpor, sockar, och duntofflor envist frös om fötterna fick jag den briljanta idén att det borde gå att värma duntofflorna i micron... det går ju att värma vetekuddar i micron och jag behöver ju inte värma dem särskilt länge, bara så de blir lite ljumna. Samma sekund som jag tänkte det stoppade jag in tofflorna i micron och satte tiden på ca tjugo sekunder. Det tog fem sekunder innan det slog upp en eldslåga från ena toffeln... Så där stod jag med frusna fötter och två tofflor med stora svarta hål i. Det tog ganska så lång tid innan min familj släppte det misstaget kan jag säga...

Men så idag såg jag dessa:



Cozy Boots - Soffstövlar som kan värmas i mikron
Trötta och frusna fötter? Kör dessa gosiga mikrotofflor/soffstövlar/värmesockor i mikron en stund, dra på dem, kryp ner i soffan och njut! Stövlarna värms upp i mikrovågsugn på full effekt, 600–1 000 Watt i max 1,5 minuter. Se till att de har en ren, torr yta och är rumstempererad innan uppvärmning.

Ytterligare beskrivning finns här.

Det är ju sånna här jag ska ha, tofflor som inte brinner i micron! :)

En fika med en gammal vän...

Igår kväll mötte jag upp min vän E på stationen, hon skulle hit till Göteborg för att träffa sina pluggvänner. Men först hade hon tid för en fika med mig! :)

Jag och E började på dagis ungefär samtidigt - ungefär när vi var tre år gamla. Sen dess har vi gått ihop på dagis, lekis, skola och även utanför skolan gick vi på gymnastik ihop. Vill även minnas att vi hade en kort basketkarriär ihop, eller rättare sagt den var kort för min del(jag är verkligen värdelös på basket), E är en lysande basketspelare.

Det var iaf väldigt trevligt att träffa henne igår igen. Vi pratade ganska mycket om hur det var när vi var små, hur vi utvecklats åt olika håll, och hur andra personer i vår vänskapskrets har det. Hur liten sannolikheten är att vi skulle vara kompisar idag om det inte vore för att vi vuxit upp ihop och har ungefär 22 år ihop.

Det var med E som jag skrev mitt första kärleksbrev i ungefär sjuårsåldern. Det var E som fick mig att börja på både gymnastik och basket, gymnastiken var helt klart att föredra. Jag undrar hur många gånger det är som jag har plingat på hennes dörr vid halv åtta på morgonen för att få sällskap till skolan...

Det var iaf en väldigt trevlig stund jag hade igårkväll, verkligen välbehövd! Jag hade det riktigt mysigt och trevligt. Tack E för en skön stund!

Bloglovin..

Följ min blogg med bloglovin

Så är man med där med... :) Måste ju ha lite koll på alla era inlägg som skrivs ;)

När det drar åt två håll...

Ja, det är så jag känner just nu, att det drar åt två håll.

En del drar åt det som är friskt, "normalt" och bra. Jag lär mig mer och mer om mig själv, jag lär mig hur jag ska behandla mig själv och hur jag ska lyssna på mig själv. Jag kommer till insikt efter insikt om hur det egentligen är och hur det ska vara. Jag är modig och jag vågar...

Den andra delen av mig kämpar fortfarande, om inte mer nu, med att klara av, med att orka kämpa. Jag önskar mig fri från panikångesten, jag önskar mig sömn och lugn. Men där känns det nästan som att det går åt fel håll. Mardrömmarna blir fler och fler, läskigare och starkare. Det är inte bara en gång per natt som jag vaknar med skräcken i kroppen... Jag vill tro att även detta hållet tillhör processen, att det är något som är nödvändigt för att ta mig framåt. Men just nu känns det som att en del av min kropp inte vill vara med, inte orkar kämpa...

Jag vet inte hur jag ska få de två delarna att gå ihop?

Sömnrekord!

Jag tror nästan att jag slagit något slags sömnrekord. För jag har i princip sovit från klockan 14 igår eftermiddag till klockan åtta i morse!

Jag hade terapi igår mellan 13-14 och efter det så somnade jag på soffan där, sov fram tills klockan åtta då jag blev väckt och fick skjuts hem av min terapeut. Tänkte att jag kommer aldrig kunna sova inatt efter en sån extrem tupplur, men det gjorde jag! Somnade på en gång och har sovit fram tills åtta i morse. Vet ni att det är 18 timmar! Ok, jag kanske inte sov effektivt i 18 timmar, men säg att 16 av dem var effektiv tid så är ändå det väääldigt länge!

Det är ju bara att konstatera, jag behövde det!

När ingen vuxen hör på..

Två flickor sitter bredvid varandra på en bänk och klär på sig efter gymnastiken.

- Är dom nya?, den ena flickan pekar på den andre flickans tights.
- Ja..
- Vart har du köpt dom?
- Jag vet inte, det är min mamma som köpt dom till mig.

Båda två fortsätter att klä på sig. Den andre flickan tar på sig ryggsäcken för att gå därifrån. Då ropar den första flickan efter henne.

- Du kan väl inte gå ut i bara långkalsongerna fattar du väl, du kommer bli retad!
- Det är inga långkalsonger, det är tights.
- Jaha, men de är lika fula som långkalsonger...

Konsten att vända en dag.

Jag sitter i soffan iklädd mjukisoverall med en fleecefilt runt mig och läser Malins blogg. Kan hon få en dag att vända, finns det hopp om att även jag ska kunna det. Jag är imponerad över folk som har den förmågan att vända och göra något bra av det som varit mindre bra.

Men det är en sån dag då jag helst vill bara vill gömma mig under täcket och försvinna. Jag har inte sovit en blund inatt, jag är orolig och känner mig inte alls på humör för någonting. Mina tankar spökar med mig och jag måste anstränga mig för att inte falla.

Även fast det snart är kväll så är det ändå inte försent att vända den här dagen, göra något bra av den. Kanske jag skulle kunna läsa en bra bok? Teckna? Göra en stor kopp te, krypa ner under täcket och mysa? Eller kanske jag skulle kunna fixa med mina foton!

Först tänker jag ringa min bror och kolla om han köpt nya Mando-skivan och om den är något att ha (slipper jag köpa den om den är dålig ;))



Jag vill dansa och må bra!

Det är nog så det är...

Jag är inget Whitney-fan, och kommer nog heller aldrig bli. Men en fin tjej påminde mig om texten i just denna låten, och det är nog så det är, det är nog så det ska vara, step by step...

Jag vill helst vara framme nu, klara av, må bra och göra bra. Men det fungerar inte. Jag måste tänka om. Det är steg för steg, inte springa, utan ta den tid som krävs.

Låta kropp och själ läka, låta den tiden få finnas. Inte stressa mig själv över det som jag inte klarar, utan försöka se till de förändringar som jag faktiskt gjort. Förhoppningsvis kommer det andra med, så småningom.

Step by step it is!

Att ta sitt liv på allvar.

Hur gör man när man tar sitt liv på allvar?

Jag saknar svar. Är det jag som inte vet?

Pausar lite...

Skrapsår och blånaglar.

Jag vet inte vart modet kom ifrån och jag vet inte hur jag gjorde. Men igår så provtränade jag med ett damlag i fotboll! Så fruktansvärt nervöst det var, både innan och under träningen. Ja, innan jag ens kommit dit!

Men det var så roligt! Jag kände verkligen hur mycket jag saknat fotbollen och hur mycket jag trivs på planen. Det kändes som att tiden bara flög iväg och innan vi ens börjat var det dags att avsluta.

Med tanke på att jag inte spelat på tre år så hade jag kallt räknat med att jag skulle vara sämst och att jag inte alls skulle hänga med. Men det var dumt att tänka för så var det verkligen inte, jag är så nöjd med hur det kändes.

Så idag har jag två skrapade knän, en halv tånagel på en tå och ytterligare två blånaglar. Men jag är även så glad, så euforisk på något vis! Önskar att det här var känslan varje dag...

Fräcke Poppe!

Guldklimp, ögonsten, rackarunge, ångvälten, "kärt barn har många namn" och i de flesta fall är det nog rackarunge som stämmer bäst in, men han är förjäkla go och jag skulle kunna göra vad som helst för att få en riktigt mysig (möjligtvis kladdig ;)) Poppe-kram just nu!



Ni behöver inte oroa er, han heter Pontus, inte Poppe ;) Men till vardags är det ändå Poppe som gäller..

En dag som vände.

I morse vaknade jag med tröttheten i hela kroppen, varenda liten muskel värkte och när jag kollade på klockan insåg jag att jag hade sammanlagt sovit i tre timmar, långt ifrån tillräckligt!

Det kanske hade varit ok om det hade varit en engångsföreteelse, men det har varit så här flera nätter i rad. Jag kan bara inte sova!

Så det var verkligen med tunga steg som jag gick in till stan idag för veckans terapi-timme. Det kändes som att jag hade bomull i hela huvudet och jag tänkte att jag kommer inte kunna fokusera på någonting idag.

Men tack vare ett samtal jag hade igår med en otroligt fin tjej så hittade jag orden som jag så länge saknat. Jag hade förmåga att uttrycka det som känns, och det var så skönt.

Men det satte igång många jobbiga och trassliga tankar, trassel som för hoppningsvis ska lösas upp så småningom, men idag var det bara jobbigt. Men det är ett framsteg att jag ens vågar tänka på det, att jag kan börja prata om det.

Så efter en tre timmar lång tupplur nu på eftermiddagen känns det som att bomullen i huvudet flugit sin kos och tankarna har lugnat sig bra mycket, riktigt skönt!

Nu bubblar te-vattnet i vatten-kokaren, och jag har krupit upp i soffan under ett täcke. Känner mig trött i huvudet, men det är en skön trötthet, en välkommen trötthet.

Varför finns jag?

Ja, det är djupa tankar idag, tankar som tänks men inte skrivs. För det är faktiskt en fråga jag som oftast ställer mig; varför finns just jag?

Hur tänkte de när det bestämdes att just jag ska finnas här på jorden, och vad var meningen?

Vad är det jag ska göra, vad är det jag ska åstadkomma? Vilken är min uppgift, har jag överhuvudtaget någon uppgift?

Det finns säkert lika många svar som det finns frågor, det saknas säkert lika många svar som det finns frågor, man måste säkert söka sitt eget svar. Det är bara att jag skulle vilja ha det där svaret nu, just nu.

Ledsamhet

Jag är ledsen idag, jag är ledsen men jag vet inte riktigt varför. Jag har svårt att hitta ord som beskriver känslan, jag har svårt att sortera i vad det egentligen är jag känner.

Det finns så många känslor! Jag önskar ibland att man bara hade ett fåtal, för det blir så krångligt när man kan känna så mycket.

Det är så svårt när vissa saker är så fruktansvärt dubbla, när jag å ena sidan bara vill, å andra sidan vill jag inte alls.

Jag känner mig fruktansvärt kluven idag, och det är inte ett dugg roligt, bara ledsamt.

Jag visste inte hur jag skulle reagera...

Jag tog mig en promenad i det otroligt fina, varma solskenet idag. Hade egentligen varken ork eller lust till det, men när jag öppnade kylskåpsdörren för att göra lunch så fanns där bara en halvfylld flaska med hostmedicin, vilket inte känns sådär jättemättande.

Jag tycker att det är ganska jobbigt att gå och handla mitt på dagen eftersom det kan vara en del folk i affären då, plus att den affären som ligger här nedanför är ganska liten och trång. Så därför bestämde jag mig för att gå till den som ligger lite längre bort, just för att den är större och lite mer rymlig.

Så när jag kommer fram och ska gå in i affären så försöker jag öppna dörren men det går inte. Samtidigt kommer det en familj bakom mig som också ska in i affären. När de går förbi mig och öppnar dörren bredvid så inser jag att jag försökt att öppna fel dörr! Lite pinsamt, men jag bara log mot den andra familjen och tänkte att så kan det bli ibland. Då säger den största tjejen i familjen (säkerligen 15 år eller så); " Ha ha fel dörr, hur dum får man bli"! Hur kan man säga så till någon, och hur kan hennes föräldrar tillåta att hon säger så?

Jag visste ärligt inte vad jag skulle säga, första tanken var "jäkla unge, vilket pucko!", men samtidigt ville jag inte bli impulsiv och säga ngt jag kanske skulle ångra. Tänkte att hon kanske har ngt fel, som gör att hon säger sådana saker, eftersom inte föräldrarna reagerade ens. Tycker det var väldigt dåligt av hennes föräldrar, hur de hanterade situationen, nu kollade de bara på mig som att jag var helt knasig.

Ja, jag vet inte, och ärligt talat så orkar jag inte ens bry mig. Men det kändes så konstigt och jag vart bara helt chockad. Är man dum för man råkar öppna fel dörr? Nej, knappast! Hur skulle jag veta vilken dörr man går in igenom, det fanns ju två! ;)

Min idol!

Detta är en människa som jag bara avgudar, om man ändå hade förmågan att uttrycka sig som honom så vore livet liiite roligare ;)



Enjoy!

Så här känner jag mig idag.

Det är inte lätt när det är svårt.

När jag som bäst behövde det.

Innan jag flyttade från Linköping så tänkte jag att så fort jag flyttat så kommer saker och ting att bli så mycket bättre, det kommer liksom magiskt att ordna sig. Väldigt naivt och inte ett dugg sant!

Så nu, tre veckor efter flytten, så börjar det sjunka in att det fortfarande är en lång väg att gå och att jag fortfarande behöver kämpa varje dag för att orka, klara och göra bättre. Det är bara det där att när det känns som att man kämpar och kämpar utan att det händer något så blir man lätt uppgiven. Tankarna har mer än en gång varit där att jag funderat på om det någonsin kommer att ge något, om det någonsin kommer att bli bra.

Jag tycker att det är så svårt att hålla motivationen och humöret uppe när det känns som att ingenting fungerar och när det känns som att minsta syssla är jobbigare än jobbigast.

Men idag så fick jag en sån där varm och go känsla i maggropen. Det var en vän som skrev till mig att hon var glad över att jag finns, att just jag finns! Det var så härligt att läsa, och jag känner mig fortfarande helt glad och varm. Det var precis när jag som bäst behövde det!

Så nu kan jag fortsätta kämpa, nu orkar jag med. Det kommer att bli så mycket bättre, bara jag orkar låta tiden göra sitt, bara jag orkar med.

Idag ska bli en bra dag!

Är det någon som kan förklara?

Jag köpte ganska nyligen filmen "Margot at the Wedding", en film som fått bra kritik, har bra skådespelare och fått många priser. Men jag har nu börjat se filmen tre gånger och varje gång har jag fått slå av efter tjugo minuter. Jag förstår inte filmen. Jag tycker inte om att inte förstå... jag vill förstå!

Från den Oscars®-nominerade författaren och regissören Noah Baumbach (The Squid and the Whale) kommer en rolig och härligt ärlig film om den ömma, absurda och ibland plågsamma relationen mellan syskon. Oscars®-vinnaren Nicole Kidman och Golden Globe-nominerade Jennifer Jason Leigh ”spelar med en kompromisslös oräddhet" i denna naket ärliga film, som blottar alla aspekter av mänsklig komedi.

Margot (Nicole Kidman) är en intelligent och rapp novellförfattare som skapar kaos var hon än dyker upp. Hon ger sig av på en överraskningsresa till sin frisinnade syster Paulines (Jennifer Jason Leigh) bröllop. Margot, med sonen Claude (Zane Pais) i släptåg, anländer med dunder och brak. Från den stund hon möter Paulines fästman – den arbetslöse artisten Malcolm (Jack Black) – börjar Margot så frön av tvivel om äktenskapet. Följden blir en ”ofta briljant och rolig film där man vrider sig i vånda”. Källa: CDON

Men när jag tänker på att regissören är Noah Baumbach så kan tänker jag att det inte är konstigt att jag inte förstår. Jag såg "The Squid and the Whale" säkert fyra gånger och jag förstår ännu inte den filmen, jag tycker bara att den är väldigt konstig. Så jag kanske ska ge upp mitt försök att förstå även denna film. Jag antar att Noah Baumbach inte tillhör en av mina favorit-regissörer.

Nytt, nytt, nytt!

Äntligen, efter tre veckor har bredbandsbolaget lyckats leverera det bredband som från början var lovat vara inkopplat första veckan...

Det är ganska energikrävande att byta stad, lägenhet och göra en ny-start. Jag är mest trött hela tiden och har egentligen inte orkat med särskilt mycket. Men det betyder att det finns mer som väntar när jag väl orkar.

Jag trivs otroligt bra i min nya fina lägenhet (utlovade bilder kommer så småningom, möjligtvis på facebook). Den har ett grymt härligt kök, ett litet men fint vardagsrum, hall och badrum. Är för det mesta glad över att den ligger på fjärde våningen, med undantag när jag flyttade in och allt skulle bäras upp ;)

Jag är glad, trött, förvirrad, lättad, nervös, upprymd och väntar bara på att jag ska landa någonstans i allt detta...

Idag gör det ont.

Ja, så är det. Det gör ont...

Jag måste lära mig att tänka efter före.

När jag blir stressad, pressad eller känner att jag inte har rikigt rätt att uttrycka mig i en situation så har jag förmågan att svara enklast möjligast på en fråga. Jag gör det liksom inte medvetet, utan det bara kommer.

T.ex om någon ställer fram en kopp kaffe framför mig och frågar om jag vill ha kaffe, så kan jag svara ja bara för att det är enklast. Jag kanske egentligen inte ville ha det där kaffet. Men i tanken så har jag redan utvärderat situationen hur jag kan vara till minst besvär. Helt sjukt att det blir så, för det är ju inte jobbigt egentligen att bara hälla ut kaffet, inte dricka det.

Jag har verkligen börjat tänka mig för i situationer där det skulle kunna bli så här. Börjat tänka efter före, vad är det jag egentligen vill?

Men idag så åkte jag dit så det small om det. Ett par välformulerade ord som gjorde att jag kände mig både stressad, pressad och nervös resulterade i att jag helt och hållet struntade i vad jag känner och svarade utifrån att jag varken har rätt att känna eller tycka. Jag kan verkligen bli så arg på mig själv när detta händer. Nu sitter jag här och har fattat ett beslut som jag absolut inte vill.

Tur att beslut går att ändra... även fast det krävs en gnutta mod!

Välkomstbrev och en aning flyttpanik.

"Du hälsas välkommen till Pedagogen i Göteborg vt 2009"

Yes, det är nu det ska börja, i nästa vecka för att vara mer exakt. Huh! Hur ska jag klara detta? Hur i hela friden ska jag orka? Det kommer att gå!

Annars är det flyttkartonger, flyttkartonger och packning som upptar mina tankar. Vad kommer jag att behöva ha med mig till den nya lägenheten, vad kommer jag inte ha plats för och vad är det jag måste lägga till?

Det kommer att gå bra, det kommer att bli bra...

Du vet hur du ska göra, det har du alltid vetat.

Du vet hur du ska få mig på bra humör, det har du alltid vetat.



Du vet vad som behövs, du vet vem jag är. Tack underbara du!


(pga inaktiverad inbäddning blev det live-versionen)

Det kan bara bli bättre nu...

Året började inte direkt som jag tänkt mig. Jag hade målat upp för mig hur det här året ska bli så bra, så annorlunda. Men precis som förra året så inleddes det på sjukhus.

Men det som är bra är att det bara kan bli bättre nu! Det är en vecka och tre dagar kvar tills flyttlasset går. Det är en vecka och fem dagar kvar tills jag återigen börjar på universitetet. Jag är verkligen hur nervös som helst inför båda delarna, men samtidigt så längtar jag så mycket! Jag hoppas bara jag hinner bli frisk...